Storm & Regn!
Storm, regn och höga vågor från havet som flyger upp på land..
Det är då det är som allra bäst att övningskörning eller vad säger ni? Visst det var mysigt, men kanske inte rätta timeing. Nu måste jag sätta mig och plugga lite på en LÖRDAG.. Är det verkligen accepterat..?!
Ta vara på tiden innan tigern kommer & tar dig!
Veckorna går och jag har fortfarande inte bloggat på över snart 3 veckor!
Vart tar all tid vägen? Det är så himla mycket jag vill dela med mig av, men vet inte när jag ska ha tid.. Man bara halkar efter med bloggandet. Det har så hänt så galet mycket nu på senare tid, jag kanske håller på att bli sines sjuk. Nej det får vi verkligen inte hoppas på.. Men just den känslan att tappa kontrollen på sig själv och inte veta något om sig själv. Visst det kan ju vara jätte mysigt att slippa tänka, men så fungerar ju inte livet. Jag kanske tänker för mycket. Usch!
Jag går till mitt jobb/skolan sen går jag hem och gör min sysslor och det är allt. Visst det låter sjukt tråkigt men jag har verkligen ingen kraft när jag kommer hem att göra något annat. Visst jag är inte sliten och trött så att jag håller på att gå in i väggen igen, men jag är sliten och trött på ett skönt sätt. När man kommer hem och känner att man har gjort andra människor glada genom att vara extra trevlig och säga ''Hej'', eller ta den där extra stunden att jobba över det där 10 minuterna när man är uppe i en lek med barnen. Glädjen blir så underbar i livet när man kan vara spontan på ett fint sätt, om ni förstår mig. Men jag ska säga det är många dagar, speciellt nu på sista tiden, så har det känts som en tiger som bara river upp massa sår i mig. Men än så länge har den där livskraften drivit mig att sprida glädje, men snart så har den där tigern rivet upp för mycket.
Jag har lovat mig själv att hoppa av skolan om jag allvarligt mår dåligt av att vara där. Men visst tider förändras även en själv faktiskt. Jag ska verkligen kämpa, det är ju inte vännerna och så som gör det, just bara att vara där det är det som känns så illa på något sätt, kan liksom inte riktigt sätta ord på det. Kanske är bra att inte kunna sätta ord på allt. Ibland får man helt enkelt låta saker och ting visa sig med tiden.
Jag har ofta bråttom med saker och ting. Varför inte chilla lite.. Neaj så är inte jag (tyvärr) Allt ska gå så himla fort.. precis som det ska gå när jag ska köra bil. Skämt och sidor, varför ska det alltid gå så fort?
I tisdags var min lilla klass på 8 st på bio och kollade på filmen ''En dag'' Den tog verkligen upp punkter i livet som är så självklara men man är så vardags blind.. Jag ska erkänna jag måste verkligen jobba på att bli bättre på att ta vara på tiden. Som i morse stod jag och skrek på pappa hela morgonen ( 2 timmar) När jag kom fram till skolan, kände jag sådana fruktansvärd skuld.. varför? Visst man måste ju få visa sådana sidor, men att må så fruktansvärt. Det är som om tigern river upp 3 extra sår som egentligen inte hade excisterat om jag aldrig hade skrikit. Jaja.. det är redan gjort, att läka sår det går inte på en dag, men det går så länge man är öppen för att ändra sitt beteende. Jag ska verkligen börja att hitta på saker, och ta en kvalitetstid med mig själv varje vecka. Just för min egna skull.. Kvalitetstiden kanske inte alltid är en extra runda på stan och shoppa loss men bara att ta det lugnt. Det kan räcka med att tända lite värmeljus och sätta på en ''fridfull'' musik.
Nej nu får jag nog sätta stopp för denna kvällen..
Känslan!
Tjenare vad en vecka går fort asso, förstår verkligen inte vad tiden tar vägen.. Igår hann jag tyvärr inte blogga, jobbade så sjukt länge från 08.30-17.30. Idag är det ju fredag och det betyder ju plugg för mig, jippi eller något sånt?! Idag skulle vi simma, ingen i den lilla klassen tyckte väl det skulle bli så roligt, men vi tog oss dit och kämpade på. Känslan när man har tyckt att något ska bli riktigt jobbigt men man genomför det iallafall är hur gött som helst. Ikväll blir det party i stan tillsammans med Magda och Beccisch kommer säkert bli awesome. På-tal om en annan sak så har jag börjat få tbx min underbara martin igen. Det är verkligen en känsla som värmer mig i höstvädret :)
Många fingrar i farten (Y)
En liten snabb uppdatering vad som har hänt under dagen och så!
Har chillat på jobbet mellan 07.00-15.15 faktisk en ganska lugn dag får jag säga. Sen så har jag även varit hos läkaren med mitt finger som jag har en skada i från i sommras när jag hade lite kul på longboarden.. Men nu är det färdigt med alla besök för mitt finger.. känns gött faktiskt att inte behöva tänka på massa sjukhus tider.. det bara påminner mig om annat. Nä nu ska jag inte vara långrandig här.. kortfattat skulle det vara, dagen har varit hur ljus som helst allt har rullat på. Tummen upp för en fin dag, nä nu blev det för många fingrar ;)
SAKNARDIG!
Saknar dig bror ♥
Du fanns alltid där, våra kvällar när vi satt och pratade
om livet, du är verkligen saknad på djupet.
Confused!
Jag finner inga ord och då menar jag verkligen inga ord.. Vad ska jag säga.
När folk frågar hur läget är så bruka jag svar ungefär så här '' Jo med mig är det bra'' Är det verkligen så bra eller? Jag känner mig så förvirrad, visst livet rullar på men.. gör det verkligen det? Ja det rullar nog på men med en väldigt skarp skugga av mörkret från skolan & jobbet. Vem har sagt att livet ska vara glasklart? Nä ingen.. varför inbillar jag mig då hela tiden att allt är bra. Varför vågar jag inte säga att jag är hur sliten som helt? Är det för att jag är rädd för att andra människor ska se ner på mig? Allt är så rörigt, det blir liksom som en enda stor skugga av mig själv och skolan. Var har den riktiga Tezz tagit vägen? Jag har verkligen inte något liv.. skola är mitt liv, jag har aldrig tid att göra något mer än att försöka hålla reda på skolanstider och jobbtider.. Varför staffar man sig så genom att gå i skolan.. när man faktiskt inte behöver det. Personligen så tänker jag nog för mycket på vad andra ska säga om jag skulle hoppa av plugget bara för att fokusera på att jobba. Det blir liksom för mycket för mig att både jobba och gå i skolan. Ärligt talat mins jag faktiskt inte när jag bara kunde vara, utan att gå orolig för att ha missat något. Visst jag går till skolan och jobbet med ett stor leende men insidan är verkligen suddig och rörig. Jag hade matte prov idag, det brukar ju gå bättre än vad man tror. Men idag kände jag verkligen att det gick skitdåligt rent ut sagt. Jag klarade inte av att fokusera, jag satt bara och skrev massa siffror i 1 timme.. Jag visste inte vart jag befann mig och jag visste inte vad jag skrev för något.. handen bara gjorde massa rörelser utan att jag hade någon som helst kontroll på vad den gjorde. Varför blir det så här, jag kunde ju allt.. men varför ska det vara så svårt att kunna ta det lugnt och fokusera på varje grej man ska göra. Det ska väl inte vara så svårt kan jag tycka, men tråkigt nog är det så.. Men på något sätt så är det sjukt läskigt att inte kunna ha kontroll på sig själv i såna situvationer. Allt är så förbannat rörigt.. De senaste mornarna har jag bara sett en suddig och trasig flicka i speglen men med ett stort leende .. Jag kommer ihåg att i sommras lovade jag mig själv: '' Om det blir för jobbigt så gå ur skolan, du får bara inte låta stressen ta över dig en gång till'' Jag både sa den meningen till mig själv 1000 gånger om och skrev den 100 gånger om på ett papper som jag alltid har vid min säng.. Detta matte provt kanske ville säga mig något, kanske att det helt enkelt räcker nu med skolan..
Bowlingx2Ikeamatteprov?
Hey Tezz här!
Jag förstår verkligen inte vart helgen har tagit vägen, de tre senaste dagarna känns som en jätte stor dag. Jag har sån ångest för matte provet på tisdag. Varför väljer man ''onödiga'' saker som att t.ex. sitta vid facebook när man måste plugga. Jag blir så förbannad på mina egna val. Snacka om att man blir beroende av all teknik. Det är i alla fall tur att jag är ledig i morgon från jobbet så jag kan plugga järnet. Jag har i alla fall haft det bra under helgen. I fredags så bowlade vi med klassen på något konstigt sätt så tyckte jag nog att stämningen blev lite bättre än vad den har varit. Jag menar inte att den har varit dålig, men det har liksom känts lite lamt om man säger så. Sen på kvällen så bowlade jag igen med några kompisar & igår chillade jag på Ikea med HELA familjen. Kanske inte världens mysigaste ställe , men det är ändå lite mysigt kan jag tycka att gå där och peka ut allt man ska köpa och ha sina små diskussioner om sina köp. Nä nu måste jag plugga, jag har ju trotts allt ett prov som jag ska tänka på.
AttVaraNöjdMedSigSjälvDåÄrManSomStarkast!
10 november 2009
Det är en dag som jag aldrig kommer att glömma, dagen när allt förändrade mig. Jag kan säga att jag skulle aldrig varit den jag är idag, om inte detta skulle få hända just mig. Att få gå från en stor hjärtoperation som innebar att laga ett håll mellan kamrarna och byta ut ett kärl i hjärtat och sätta in ett konstgjort kärl.. Jag sövdes klockan 13.55 denna dag för två år sedan och operationen sattes igång när klockan var 16.00 och pågick till ca 20.00 & klockan 21 fick mina anhöriga se mig och fick beskedet att jag skulle klara mig. Dagarna gick på sjukhuset, visst det var svårt att gå, jag fick ha flera som höll i mig.. jag kunde gå ungefär 5 steg i taget och jag kunde inte sitta utan stöd.. Efter några dagar när man hade sett att jag gjorde framsteg så fick jag ett riktigt anfall.. Jag minns att jag blev jätte barnslig, och bara skrek och skrek och gjorde situps i ungefär 5 timmar utan avbrott & jag kunde inte andas själv.. Jag hade en anings mask. Konstigt nog så det enda jag minns så är det att jag ser hur mamma sitter bredvid mig (pappa är hemma med brosan bara för några timmar) Mammas tårar blir bara fler och fler.. hon är helt röd, helt plötsligt ser jag att läkarna tar henne åt sidan.. Det var så dramatiskt att hon inte klarade av att se sin egna dotter må så fruktansvärt dåligt. Usch jag mår dåligt bara jag tänker på det, allt som jag fick vara med om den perioden minns jag som igår.. Fast jag inte vara närvarande med sinnet just i stunderna.. konstigt nog. Efter några månader fick jag diagnosen '' utbränd-->(gått in i väggen)-->senare fick jag diagnosen deprimerad.. Allt detta berodde på att jag hade fått en rejäl posttraumatisk stress reaktion efter operationen.
Posttraumatisk faller oftast in när man har varit med om något otäckt eller väldigt känsloladdat.. Jag ni kan själva slå upp det haha ;) Som ni kanske har räknat ut så har jag ett ganska stor snitt rakt över hela bröstkorgen och nästan ner till navlen.. sen så har jag massa fula små ärr och märken på mina händer från alla nålar.. som på en äldre tant/farbror. När jag hade kommit hem från min operationen så hade jag fortfarande plast på mitt stora snitt.. Jag minns så väl att jag skulle gå till skolan några dagar senare.. enbart för att visa mig att jag ''typ hade överlevt'' ungefär som bara en hälsnings stund eller vad man ska säga. Jag var osäker kvällen innan när jag skulle duscha.. Av någon anledning började jag dra lite vid änden av plasten som satt nästan vid halsen.. Jag slet och slet.. Jag ville bara inte att det skulle syns massa plast över tröj-kanten.. Konsekvensen av detta är att idag få bära det fulast märket och väldigt bubbligt ärr precis där jag slet av det.. Vad är det för grym värld vi lever i?! Att man inte kan våga vara sig själv och att lita på att sina kompisar kommer tycka om en.. Det är absolut inte länge sedan jag började att acceptera mig själv för den jag är.. Visst det händer väl alla människor någon gång i bland att man inte är nöjd med sig själv .. t.ex. när man ska gå bort på någon fest och man oroa sig för att man inte ser tillräckligt fin ut eller när man ska gå till skolan/arbetet funderar man passar detta ihop och så vidare.. Det är självklart att man ska få fundera lite på vad som är fint och passar ihop.. men det jag menar är att det inte ska gå över styr. Att kunna förlåta sig själv och kunna älska sig själv det är jätte modigt kan jag tycka. Men ofta så folk tycker att man är snobbigt/bitchig om man älskar sig själv.. Det är väl hur häftigt som helst att kunna vara nöjd med sig själv oavsett om man har en väl tränad kropp eller om man inte tränar så mycket..
Att vara nöjd med sig själv.. då är man som starkast!
Att fira sitt egna liv!
Heyhey!
Hoppas ni har haft det lika bra som jag har haft det idag, visst det har varit lite stressigt, men säg någon dag det inte är stressigt.. Precis nu när jag loggade in så kollade jag på den tickande klockan och såg att precis i denna timmen för 3 år sedan satt jag på ett viktigt samtal med översta läkaren i lund och planerade inför den 10 november 2009 när mitt liv stod på spel.. Ingen visst varken bu eller bää hur något skulle se ut och vad som skulle hända.. Man bruka ju använda orden ''Hjärtat '' T.ex. att man pratar'' från sitt hjärta..'' Personligen har jag alltid tyckt att det har låtit fjantigt på något sätt. Men att faktiskt operera hjärtat och ''rota'' inne i hjärtat, så tror jag nog att man rotar bland dom innersta känslorna.. Jag ska erkänna jag är inte bra på att förklara vad jag menar, jag kan uttrycka mig fel så att det blir missförstånd, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Det jag ville säga är det är så otroligt skarpt att låta andra människor få rota i det innersta man har.. sitt hjärta. Visst det är bara olyckligt att jag en av dom allra första under 2000 talet som det gick så illa för efter en sådan operation. Men visst saker och ting har ju redan hänt. Men det är ändå så att man går och tänker på det. Men istället för att gå och gruva sig så måste jag berätta en liten roligt sak. Ni kanske inte vet vem Samuel Ljungblahd är men då vill jag tipsa er att gå in på google eller sök på youtube eller spotify. Jag har faktiskt haft lite kontakt med han ett tag & efter en konsert så berättar han att hans lilla dotter har genom gått exakt samma sak som jag när det gäller hjärtat.. Men istället för att dom sörjer det tragiska så firar dom det på varje års dag.. Att kunna fira sitt egna liv. Det kan jag tycka är en av det häftigaste man kan göra. Att man kan vara stolt istället för att gruva sig och skymma sina ärr.. Det är så starkt tycker jag. Jag blir alltid lika tårögd när jag pratar om det.. Visst jag gillar inte och prata om mig själv egentligen men just att få berätta det som hände för 3 år sedan känns så ''roligt/gött''. Jag hoppas att jag kan inspirera andra som sitter i liknande situationer. Att aldrig ge upp hoppet hur jobbigt det än känns. Tro det eller ej så finns det alltid vägar ut från helvetet.. det gäller bara att ha tålamod.
Come back!
Nu var det länge sedan sist. Jag vet faktiskt inte vad som hände och varför jag helt plötsligt slutade att dela med mig av mina upplevelser och funderingar. Men nu är jag i alla fall tillbaka. Jag har varit otroligt sliten nu en längre period, allt känns så jobbigt allt från att gå till bussen till att gå och lägga sig. Allt känns bokstavligen väldigt jobbigt, det är inte att jag är missnöjd med mitt liv, absolut inte. Men det känns bara i en att man är otroligt sliten, det kanske beror på att det har blivit höst nu..vad vet jag? Vi har ju även haft höstlov medan jag har haft paus härifrån.. Det är omöjligt för mig att sitta och skriva allting nu vad som har hänt och inte hänt.. Men här kommer en kort liten lista..
-Varit hos mormor & morfar på kalas utanför Ängelholm
-Varit och hälsat på fina Kajsa nere i Helsingborg i henne ''nya'' hus.
- Varit i Malmö -
-Hängt på SPA på paradis badet
- Varit i Kristianstad
-Varit i Stockholm och levt en liten skvätt av Stockholms livet.
- Chillat i den lilla lilla staden Näsjö
- Hängt i Sundsvall och hälsat på Mulle Meck med junior
-Hälsat på farmor & dom fina kusinerna i Övik
-Fått vara med om en riktig seger när modo vann på hemma arena
-Njutit av några fin fina dagar & kvällar på finaste glimma.
- & Chillat med Frank Ådahl på TV10
Det känns som om jag inte har gjort något men ändå varit med om så mycket mer än vad som står på listan, känns hel knasigt.. men men livet är väl lite knasigt ibland speciellt på hösten eller vad säger ni? Jag sitter här och väntar & åter väntar på att någon fin människa ska ringa mig och liva upp stämningen. Känns så ensamt att sluta plugget redan vid 11, man bara sitter här och vet inte vad man ska hitta på i en stor villa ute på landet ''helt'' ensam.. Kanske plugga? Nej det känns för tråkigt. Jaja man kan ju alltid städa ;) Nu ska jag börja blogga igen på ''riktigt'' har jag tänkt mig. Men vi får väl se hur det blir, men ska verkligen försöka. Nu ska jag städ, får väl se om telefonen ringer.
Sorgen/Depressionen under 3 år
åh förlåt att jag inte har skrivit på länge, eller vänta jag ska nog inte be om ursäkt för det. Jag menar detta är ju ändå min blogg och denna bloggen startade jag efter jag hade avslutat min andra blogg när det var som allra värst efter jag hade gått in i väggen & hjärtopererats. Bloggandet har väl varit en slags bearbetning för mig när saker och ting har gått emot mig. Så på det sättet kan jag tycka att det är så otroligt bra att jag inte har bloggat för det är ju bevis på att jag faktiskt har kommit över den största sorgen/depressionen som har varit över nästa 3 års tid.. Det är helt fantastiskt , jag finner liksom inga ord. Visst det har väl funnits dagar där jag bara ''Yes vilken härlig dag'' men i det stora hela så har jag ju faktiskt funnits i en mörk gråta med en del ljusglimtar .. men nu kan man säga att jag har tagit det sista steget ut i det ''fria''. Som sagt jag har ju inte bloggat så mycket och jag har tänkt på om jag ska stänga ner denna bloggen, men nää jag är inte färdig här fast jag mår galet bra.. Så jag kommer köra en veckoblogg som innebär att jag bloggar en gång i veckan. Åh känner sån glädje inom mig och känner en sådan lättnad att få vara ute från mörkret. Det är otroligt många situationer och även människor som har hjälpt mig att växa och ta dom här sista stegen.. Tack!
Skånsk mark IGEN!
Kanske dags för ett inlägg?
Åh vilken vecka det har varit, allt går så himla fort. En vecka är som en enda fett dag känns det som.
Förra helgen var jag nere i malmö bland annat som var så fantastiskt, men denna helgen åh vet inte om jag ska vara glad eller om jag ska vara ledsen. Har nämligen varit på skånsk mark igen.. Självklart var det ju hur roligt/mysigt som helst, men jag är så slutkörd, så jag fattar ju aldrig att saker och ting händer just då just där.. Om ni förstår vad jag menar.. Det känns bokstavligen som om jag inte lever om man säger så. Jag bara finns där, jag vet knappt vad jag ska säga fast jag har så otroligt mycket att säga så är det så sjukt lite jag faktiskt får fram. Just för jag inte riktigt fattar att jag är där eller vad man ska säga... ÅH jag har ju till och med svårt att utrycka mig här. Jag kan nog konstatera att jag är galet förbannad på mig själv..Just för jag inte gör stunderna bättre .. men jag är väl inne i någon slags stressad period som gör att man inte har någon kontroll.. Som igår när jag träffade nl, blev så lycklig.. men jag liknade nog mer en sur tant , som inte verkade så speciellt glad... GAAAAASH blir så förbannad! En sak som jag har ''lovat'' mig själv är att, inte tappa sådan stor kontroll så jag faller in i mörkret.. och senare kanske går in i väggen igen.. Nej så långt får det bara inte gå, men jag vet att jag kommer göra det, om jag inte får hjälp snart och trappar ner på tempot..
IHaveGivenUpNow
IT'S OVER!
Du är hur fin som helst, men saker och ting funkar inte på
det sättet för mig. Även fast jag inte vill ge upp så
måste jag faktiskt säga stopp nu.
Jag är ledsen, men det finns faktiskt en sak som jag önskar
att du hade fått uppleva..
Tycker verkligen det är jobbigt att såra någon..
Men om det inte känns rätt/bra så vill jag inte fortsätta.
WhyComplainWhenTheyHaveSoAmazinglyGood
Livet är inte bara glassig hela tiden, men i de stora hela så är livet helt awesome! Finner inga ord för hur otroligt bra jag har haft de denna helgen. Kunde inte drömma om finare kärlek. No Limits slår verkligen ut allt, dom är helt awesome. Man bara storm trivs i deras sällskap har sån glädje inom mig så tårarna bara rinner. I fredags var de dags att ta sin lilla väska och hoppa in i pappas bil för att åka till tåget för att en halv timme senare hoppa av hos Mamma. Sen rullande bilen iväg till fina festliga malmö. Jag kommer ihåg att jag bara rös hela min kropp när jag klev ut på den skånska marken för att gå in och ''plinga'' på hos Nl:s kollektivet. Mötes av många mysiga kramar, åh kan verkligen inte beskriva vilken kärleks full vind pust som flög på mig när man gick in hos dom. Senare på kvällen kom de bara fler och fler människor och mysigare och mysigare blev stämningen. Hela kvällen var helt fantastiskt , men just att kliva in i ett sånt kärleks fullt hem var bara så berörande för mig. Ganska sent på kvällen så gick jag undan för att skriva lite på mitt tal som väntade på lördagen, så kom mysiga Paula in till mig och vi satt där och små pratade om allt från himmel till jord. Efter ett tag när paula hade gått kom Anna in och samma där inträffade vi satt där och små pratade en lång stund. Senare kom Hanna & Paula in. Där satt vi 4 st i ett av alla rummen och hade så otroligt mysigt. Efter ett tag så beslöt vi oss att gå och sätta oss hos dom andra som satt och sjöng och åt godis och hade allmänt mysigt. Lördagen hände de grejer vill jag lova.. Mamma och jag tog bilen ner till centrala malmö där Tilde bilde väntande och sen drog vi och lunchade helt awesome säger jag bara. när vi gick på stan så helt random så skrek någon ''TERES; TERES VÄNTA'' Jag tänkte först de måste vara någon annan som skriker som en galning.. Men så vänder jag mig om och då får jag syn på MICKIS & hennes syster. Mickis kramar rekommenderar jag skarp för er som inte har kramat henne. Senare får jag ett samtal när jag fortfarande är på stan med Tilde, de eh Mamma.. Hon snyftade lite i telefonen, jag blev plötsligt orolig vad som hade hänt.. Hon inleder med att säga kan tyvärr inte komma och hämta dig riktigt nu.. Klumpen i halsen och mitt leende på läpparna stelnade.. Hon fortsätter med massa meningar men mitt huvud är i helt i chock, så fick knappt ngr vettigt ord från min mun .. Senare i samtalet får jag veta att ngn från ngt film team inför kvällen ska komma och hämta mig.. En halvtimme senare kommer som sagt bilen med hon från film teamet och ur bilen kommer en förstörd mamma.. frågor blir självklara men en enda fråga består hur finns de såna människor som inte kan skilja på vad som är mitt och vad som är sitt.. Blir så förbannad rent ut sagt. 20 minuter senare står jag på den röda mattan på Europa porten.. Jag var dock fortfarande i chock och hon film kvinnan säger till mig ''nu är de din tur att kliva upp på scenen''. Väl uppe på scenen börjar jag må skit dåligt och min röst hackar.. Men de är väl tur att den gjorde de nu för nu var de ju bara sound check.. Tårarna bara rinner på alla kändisar som också är på sound checket när jag bara börjar och totalt öppnar upp mig när jag står på scenen.. Efter ett tag så går jag där ifrån och bara pustar ut och sveper ner flera glas... Sen får jag veta att de är mat för alla som ska medverka på realizen.. Så chocken släpper från mig när jag helt plötsligt sitter och äter lax och potatis framför Samuel Ljungblahd & Pelle Ankarberg. Då förstår jag att nu är jag här och om 4 timmar är de in släpp.. Några timmar senare så öppnas dörrarna och fler och fler kommer in.. Får veta backstage att biljetterna är uppe i 978 +28 st backstage.. Sen blev jag placerad på en av V.I.P platserna med Per-Erik Hallin bland annat.. Efter pausen som bestod av att chilla runt bland alla människor så blev de en liten sväng backstage .. Sen så hör jag mitt namn i högtalarna .. : ''Så skulle jag vilja att min vän Terés kommer upp'' Hjärtat klappar i 180 .. Men väl uppe och första meningen sagd så bara flödar de ord från min mun .. ser att flera gråter i publiken blev verkligen berörd när jag stog där uppe framför över 1000 personer .. När de väl är dags att gå hem och klockan närmar sig natten.. så faller tårarna , NO LIMITS dom är verkligen betydande i mitt liv, så det alltid lika svårt att gå ifrån dom.. Hela bil resan så rinner tårarna lite då och då över saknaden efter nl. Hemma ca 03.00.. nu ska de bli härligt med att lägga huvudet på kudden..
FOTOGRAF C:C
Angår de inte dig, så ta inte åt dig!
Om ni undrar varför jag tog bort ''typsikt svenskt'' inläget var att folk tog de på helt fel sätt. Jag menar absolut inte att de var alla svenska men många svenskar är väldigt ego trippade och allt vad jag skrev, men jag menar de finns ju flera människor i andra länder som är minst lika ego trippade i en del saker. Men om man bara stör sig på de jag skriver så förstår jag inte varför man läser denna blogg.. Jag hoppas att alla som läser min blogg vet att denna bloggen är till för MINA tankar och funderingar.. Men visst man får ju tycka olika , men om man stör sig så himla mycket på den som bloggar så försök hitta en blogg som passar er mer i smak & lägg inte energi på de som stör er utan lägg energi på de som gör er glada. Men om man vill missförstå och forma texter så att de ska låta negativt så aah gör de. De är inte jag som mår dåligt över de i längden. Men om man vet med sig själv att man faktiskt inte beter sig så, så är de väl helt chill eller? Jag hatar absolut ingen människa men jag blir besviken på de dom gör men inte på själva människan för den älskar jag!
SjukSjukarSjukast..
Halloj , jag är fortfarande sjuk så nu kan jag alla tablåer på tv:n.
Jag hoppas verkligen jag blir frisk till på fredag då de bär av till malmö om det vill säg väl..
GRATTIS ROBIN!
Du är så galet duktig killen, du har sådan talang. Grattis igen! Om du kmr till final så lovar jag dig att då ska jag fixa biljeter och åka upp och heja på dig ;)
Låt ALDRIG någon annan ta ditt liv från dig!
Åh ska absolut inte säga att jag hatar något, men jag är verkligen så förbannad på DIG.. Fy vilket dåligt spel du kör. Jag vet att här är ett ställe du ofta kollar in. Men du vågar aldrig stå tillsvar för vad du egentligen tycker och tänker om mig. Jag säger inte att jag vet men mycket tyder på att du försöker låsas vara häftigare än vad du är.. När du lyckas få ner mig till grunden så är du som gladast. Jag fanns där hela tiden när du hade det som mörkast men sen bara stack du när allt kändes bra igen. Du försöker gång på gång få mig att känna att jag inte har något värde i mig. Varje gång någon ser dig & mig så försöker du låta som att du äger mig, och jag bara är en som följer efter dig. Men om du tänker efter så är det ju du som har sökt mig hela tiden.. Du har mig när du inte har någon annan vid din sida. Jag försökte prata med dig, men du lyssnade inte. Allt var bara en lögn från din sida. Ärligt talat kämpar jag fortfarande för att du ska förstå hur mycket du betyder för mig. Men vad vill du mer att jag ska göra? En annan människa sa till mig att jag inte ska lägger mer energi på dig, kanske stämmer eller kanske inte stämmer. Jag har liksom inte dom rätta svaren här för i så fall skulle jag redan har läst mig till alla svaren. Men jag kommer ihåg när du sa att jag var din BV .. Ja kanske de, ja kanske var de då. Men saker och ting kan förändras.. Visst en del av mig vill hålla kvar dig hos mig men en andra del av mig kallar dig IDIOT. För ingen är värd att sänka ner en annans människas självkänsla speciellt inte du. Du kommer men dina små kommentarer som inte passar in, du bara skämmer ut dig själv. Kan du aldrig inse att jag också har andra vänner. Mitt liv handlar inte om att serva dig genom ett liv som jag faktiskt inte vill leva, utan mitt liv handlar om att sprida den äkta vänskaps kärleken. Jag tänker i alla fall inte gå i dina fotspår och göra samma misstag, tänker aldrig i hela mitt liv vara någons slav mer. Nu är det jag som styr mitt liv. Till alla er som kanske har varit med om en sån här händelse .. säger bara en sak låt ALDRIG någon annan ta ditt liv ifrån dig.
Usch..
Nu känner man att hösten är på ingång.. Usch säger jag bara. Ligger här med 40 graders feber och genom förkyld och har maginfluensa. Skulle ju på massa festligheter denna helgen.. men ack nej så blir det nog inte. Veckan har verkligen gått undan.. jobbet har tagit sån energi. Visste att det skulle vara mycket krävande men kunde aldrig ana att det skulle vara så krävande som det faktiskt är. Men det är väl bara att kämpa på eller? Skulle nog tro det. Nu ligger jag och funderar på life.. jag har nämligen bokat in life i min kalender men sen är det åter träff i glimma med bland annat nl vill så gärna göra båda två. Men hur ska detta gå.. När får man sin nästa chans att träffa Nl ? Vill ju inte att det ska dröja ett halv år till nästa gång jag träffar dom . Men andra sidan vet jag att jag kmr få så galet roligt på life med Tilde & Ellinor och alla finisar som ska till örestrand. Men men vi får väl se vad tiden har och erbjuda? :)
Realize!
Åh tyvärr har bara veckan rullat på som aldrig förr.. Helt plötsligt är det en ny dag och sen en till.. Hinner ju aldrig att blogga nu längre.. :/ Jag har i alla fall börjat på förskolan nu, känns galet gött att allt är igång som det ska. Dock börjar jag bli lite förskyld, men vem börjar inte att bli de i dessa tider? Till en helt annan sak.. Jag berättade ju för skit länge sedan om att jag skulle till malmö för att gå på Annas realize, nu börjar de verkligen att närma sig. Längtar så galet mycket efter alla no limitsar. Tycker att alla ni som nt har bestämmt er om ni ska komma .. säger jag bara en sak BOKA BILJETER tror de finns biljeter kvar till konserten på kvällen. Kom igen nu allt folk som känner till Anna. Jag ska dock också vara med och göra en sak på realizen så kom igen nu ;) Ja är så otroligt taggad för det , så har helt glömt vad jag egentligen skulle berätta.. Idag har jag varit i plugget från 08.00-11.00 sen så drog jag upp en sväng med Casper och Vanja på Ehrensvärdska & helt random så träffade jag Sofia, Linnéa, Erica och Denise så vi drog ut på stan en liten stund. Sen var jag tvungen att sticka för då var de dax för min årliga hjärtkoll. Man kan väl säga att det gick så där men men ,, man får helt enkelt tänka positivt och att om jag har klarat mig i 16 år med hjärtfel så kan man väl klara sig vidare eller? Efter de drog jag & mammsen och lunchade, man får liksom ta den tiden som man kan luncha med sin mamma.. Sen hittade vi lite söta kläder till lillen också här är ett exempel vad vi hade med oss hem i kassarna :)
