En jobbig dag på psykiatrin!
det klarar jag aldrig , jag kan ju inte ha prov imorgon när jag knappt har börjat med detta kapitlet'' ... Hon svarade inte , det dröjde någon halv timme innan jag öppnade min mun igen -'' Asso jag klarar verkligen inte av att börja i min hem skola! Vet du hur dom håller på med mig där eller?! '' Hon svarade fortfarande inte. Till slut var kl 09.45 det betyder rast.. Hon frågade mig och den andra eleven som också var där om vi ville ha någon frukt eller något sånt. Den andra eleven svarade '' Ja jag vill ha lite kaffe och knäckebröd'' Läraren svarade '' Ja visste , häng med upp i det andra huset så fixar vi det. Du Tezz då får du stanna här till vi är tbx och vakta datorerna .'' - '' Men jag måste gå och träffa mamma och pappa och min psykolog nu om någon minut'' Hon lyssnade inte färdigt, dörren hade slagits igen. Där stod jag kvar med kläderna på och skulle gå..Jag ringde mamma och sa att jag skulle bli lite sen, för jag visste inte när dom var tbx.. och att min lärare hade sagt att jag skulle stanna och vakta datorerna... Dom kom tbx precis efter jag hade lagt på. Min lärare skulle gå tbx till det andra huset och frågade om jag ville gå med henne för jag skulle till samma hus som hon. Arg som jag var sa jag såklart nej . Jag väntade lite sen gick jag då kom hon tbx så vi råkade mötas utanför husen..Hon så arg ut .. när jag öppnade dörren till det andra huset och hade gått några trappsteg så mötte jag min psykolog och mamma.. Mamma blev lite smått sur och sa till mig och min psykolog bara kollade på mig medan mamma förklarade att hon hade sagt till min lärare att hon inte kunde säga att jag skulle stanna kvar och vakta hennes sakerna .. men då hade läraren som jag mötte precis utanför sagt en helt annan sak till mamma och min psykog som inte stämmde .. så jag fick ta på mej vad min lärare hade ljugit om.. Sen kom pappa också till psykologen och så satt mamma ,jag ,pappa och psykogen och pratade och jag grät för fullt i en timme.. Till slut bestämmdes det att jag nog ska vara kvar på sjukhuset ett tag..Fortsättningen ,, Kunde inte höra , Biva ..
Det hände ju en del dom där dagarna som jag till bringade på avd.. men till slut kom jag till Karlskronas barnsjukhus!
Hata eller Hjälpa ? Vad väljer du?
Som jag skrev i mitt förra inlägg '' Kärlek'' Att hata är väldigt starkt .. varför ska man hata .. man blir bara arg själv och sårad och den man hatar blir ju så trasig inom sig .. bättre att ge det goda istället för det mörka. Det är bara du som kan bestämma vad du vill ge till andra människor. Man kan hjälpa genom att att bry sig, eller kan man bestämma sig för att hata & ogilla någon och såra dig själv och den du hatar eller ogillar. Om du hjälper till att bry dig mer om andra som inte har så lätt .. kanske man inte tänker så mycket mer på det, någon dag senare .. Men den som får hjälpen och kärleken från dig, Kanske lever sitt liv på det just du sa..
Ingen människa är värld ett bättre liv än någon annan!Alla är beroende av Kärlek !
Kärlek kan vara så mycket t.ex. vänner , familj eller att man är kär.. Utan en enda kärlek & omtanke för en, klarar man sig inte länge.
Alla är beroende för olika grejer , men alla människor har en sak gemensamt KÄRLEK !
En händelse för 1 år sedan!
Tiden går fort..fortare än vad man tror i alla fall. Jag kommer ihåg denna dagen för ett år sedan. Jag kommer ihåg hur två sköterskor kom in till mig där jag låg i sängen, utan för snöade för fullt. Klockan var bara 04.00 Jag fick två rostade mackor med ost och marmelad och ett stort glass juice. Dom lämnade frukosten hos mig , jag gick upp och grät och grät jag visste inget , absolut inget alls.. sprang på toan för att spy flera gånger men det hände inget .. mamma låg i sängen brevid mig och sov.. Jag hörde hur det tjöt ute i korridoren på avd 67 på Lundsbarnsjukhus.. Jag tänkte jag måste äta annars får jag inte mat på hela dagen och jag kommer inte kunna äta mer på några dagar så nu måste jag kämpa. Jag satte igång mister bean för att pigga upp mig. Men det gick inte att lee något alls. Dagen den 10/11-09 var en hemsk dag jag visste inget alls inte ens om jag levde om några timmar , eller om jag skulle vara borta för alltid bara finnas uppe hos alla andra och ha det bra där istället.. Jag visste inget alls. Jag sa - ’’ Mamma jag är orolig med ögonen fyllda av tårar’’Hon svarade ’’Det kommer fixa sig ,det ordnar sig gumman , detta kommer gå bra. Om några timmar så kommer du ha ett mycket bättre hjärta.’’ Min operation skulle börja kl 07.00, men när pappa också hade kommit ditt så både mamma och pappa och jag satt där kom en sköterska och sa ’’ Det måste skjutas upp till kl 09.00’’ Jag kände mig helt yr jag förstod inget alls..’’ Men jag låg kvar i min sjukhussäng och kollade på ännu fler filmer..Klockan närmade sig 09.00 då kom en sköterska till ’’Tyvär måste din operation skjutas upp till 10.30 ’’ Jag blev ännu konstigare och arg .. jag vill gå ner och skingra tankarna på lekterapin och spela lite olika instrument och lira olika spel och så.. men dom sa att jag måste vara förberedd när jag ska åka till operations salen.. så jag fick inte. Jag satt där med mina filmer och magen började kurra lite men jag visste att jag inte fick mat förre hjärtopertionen. När klockan blev 10.30 kom sköterskan tbx . Hon satte sig brevid mig i sängen och sa ’’ Vi är hemskt ledsna men du måste vänta några timmar till. Men hur länge kan vi inte säga för vi vill inte svika dig igen’’ Hon reste sig upp och gick.. Jag började bli ganska så sur och arg, klart man blir surare när man vet att en storhjärtoperation väntar en när som helst. Rätt som det var så öpnades dörren till mitt rum där mamma , pappa och jag var. Mitt hjärta började bulta 1000 varv i sekunden .. ’’ Hej Tezz vi skulle bara byta tv ,så du får en annan tv här inne och en annan dvd också. Jag hittade lite mer filmer så du kan kolla på om du vill, som kom precis till avd. Kolla om det är något som passar’’ Jag gick fram jag kände jag kunde knappt gå jag var så rädd jag visste inte .. men jag tog mig fram där dom hade lagt filmerna.. Jag valde en film och lutade mig tbx i sängen. Jag kom ungefär 5-10 minuter in i filmen då knackade på dörren igen då såg jag det.. Då kom dom med en vagn med massa sprutor och grejer ’’ Ja nu var det dax Tezz, Vad du har väntat och varit duktig’’ Jag kollade på kl .. kl var 13.28 .. ’’ Du ska vara uppe på operationsalen om en kvart och sövas ner’’ Jag svarade med stammande röst ’’ jaha nu ?! ’’ ’’ Ja det är tänkt så i alla fall , så nu måste jag sätta in lite fler anslutningar här i armarna , hoppas det går bra att jag gör det.’’ Jag tänkte ja du måste väl, jag har inget annat val .. vad skulle du säga om jag sa nej, tänkte jag. Pappa stängde av filmen precis när skärmen släcktes på tv rutan så började sängen rulla med 3 sköterskor och mamma och pappa. Jag åkte igenom korridorren. Jag vinkade tbx lite försiktigt när jag åkte i sängen till dom andra sköterskorna som var kvar där nere på avd. Jag hörde runt mig hur alla sa ’’ Lycka till’’ Jag åkte in med hela sängen in i hissen tsm med alla sköterskorna .. och mamma och pappa.. När jag hade kommit upp på våningen där jag skulle opereras fick bara en förälder följa med in när jag skulle sövas. Det var mamma som fick vänta och pappa som fick följa med.. Mamma kramade mig och viskade i mitt öra’’ Detta ordnar sig jag , jag älskar dig gumman’’ Jag hade blivit lyft till en annan säng som tog med mig in genom dörrarna.. pappa gick brevid mig med ett grönt skynke .. När dom skulle sätta in narkosen så sa dom ’’ snart kommer du känna att du kommer försvinna bort.. under tiden hon sa det så kände jag att det blev kallt , jag förstog att det var nakosen .. undertiden visade dom upp en låda med massa grejer .. men jag hann bara se massa grejer i en låda och pappa frågade vad vill du ha jag kommer ihåg att jag sa’’ ta den’’ Sen kommer jag inte ihåg mer..
Resten berättar jag imon vad som hände ...
Hur ska jag förklara det ?!
'' ey vart har du dina ...''
Idag tänkte jag berätta lite mer om hur jag har det som är adopterad !
Först kanske jag ska säga att det är verkligen inget man har valt själv. Jag beundrar verkligen alla människorna som vill adoptera barn. Vuxna som verkligen vill ta hand om dom barn/ungdomar som inte har några föräldrar eller som kanske inte har så att dom klarar sig. Alla vi människor lever ju faktiskt på samma jord. Enligt mig tycker jag att man ska ta hand om varandra.. Men det är lång ifrån alla som tänker som jag..Det finns ju bara en som är som du och det är du och det finns bara en som är som jag och det är jag. Jag tycker det är starkt gjort av t.ex. flyktingar, adopterade att orka leva med att man kanske ser annorlunda ut eller kanske blir mobbad för sin bakgrund.
Att vara adopterad är ganska jobbigt , men jag har lärt mig att accepter läget. Jag kunde ju inte göra något som skulle påverka min adoption när jag var en liten flicka. Visste man får frågor varje dag t.ex. '' hmm.. du är inte svensk är du kines eller något ? '' Då bruka jag säga '' Jag är människa & så ler jag'' Eller så hör man hur folk roppar efter mig t.ex. '' Ey du kinnes jäv*el vart har du dina föräldrar'' eller hör man '' har du inte kommit till fel land '' så här är en vanlig dag för mig. Detta är så jobbigt att höra, men man försöker och inte bry sig men det är svårt. Klarar inte av att berätta mer för tårarna bara rinner ner .. snyft *
