BLEKINGEKRISET♥

Livet är inte bara glassig hela tiden, men i de stora hela så är livet helt awesome! Finner inga ord för hur otroligt bra jag har haft de denna helgen. Kunde inte drömma om finare kärlek. No Limits slår verkligen ut allt, dom är helt awesome. Man bara storm trivs i deras sällskap har sån glädje inom mig så tårarna bara rinner. I fredags var de dags att ta sin lilla väska och hoppa in i pappas bil för att åka till tåget för att en halv timme senare hoppa av hos Mamma. Sen rullande bilen iväg till fina festliga malmö. Jag kommer ihåg att jag bara rös hela min kropp när jag klev ut på den skånska marken för att gå in och ''plinga'' på hos Nl:s kollektivet. Mötes av många mysiga kramar, åh kan verkligen inte beskriva vilken kärleks full vind pust som flög på mig när man gick in hos dom. Senare på kvällen kom de bara fler och fler människor och mysigare och mysigare blev stämningen. Hela kvällen var helt fantastiskt , men just att kliva in i ett sånt kärleks fullt hem var bara så berörande för mig. Ganska sent på kvällen så gick jag undan för att skriva lite på mitt tal som väntade på lördagen, så kom mysiga Paula in till mig och vi satt där och små pratade om allt från himmel till jord. Efter ett tag när paula hade gått kom Anna in och samma där inträffade vi satt där och små pratade en lång stund. Senare kom Hanna & Paula in. Där satt vi 4 st i ett av alla rummen och hade så otroligt mysigt. Efter ett tag så beslöt vi oss att gå och sätta oss hos dom andra som satt och sjöng och åt godis och hade allmänt mysigt. Lördagen hände de grejer vill jag lova.. Mamma och jag tog bilen ner till centrala malmö där Tilde bilde väntande och sen drog vi och lunchade helt awesome säger jag bara. när vi gick på stan så helt random så skrek någon ''TERES; TERES VÄNTA'' Jag tänkte först de måste vara någon annan som skriker som en galning.. Men så vänder jag mig om och då får jag syn på MICKIS & hennes syster. Mickis kramar rekommenderar jag skarp för er som inte har kramat henne. Senare får jag ett samtal när jag fortfarande är på stan med Tilde, de eh Mamma.. Hon snyftade lite i telefonen, jag blev plötsligt orolig vad som hade hänt.. Hon inleder med att säga kan tyvärr inte komma och hämta dig riktigt nu.. Klumpen i halsen och mitt leende på läpparna stelnade.. Hon fortsätter med massa meningar men mitt huvud är i helt i chock, så fick knappt ngr vettigt ord från min mun .. Senare i samtalet får jag veta att ngn från ngt film team inför kvällen ska komma och hämta mig.. En halvtimme senare kommer som sagt bilen med hon från film teamet och ur bilen kommer en förstörd mamma.. frågor blir självklara men en enda fråga består hur finns de såna människor som inte kan skilja på vad som är mitt och vad som är sitt.. Blir så förbannad rent ut sagt. 20 minuter senare står jag på den röda mattan på Europa porten.. Jag var dock fortfarande i chock och hon film kvinnan säger till mig ''nu är de din tur att kliva upp på scenen''. Väl uppe på scenen börjar jag må skit dåligt och min röst hackar.. Men de är väl tur att den gjorde de nu för nu var de ju bara sound check.. Tårarna bara rinner på alla kändisar som också är på sound checket när jag bara börjar och totalt öppnar upp mig när jag står på scenen.. Efter ett tag så går jag där ifrån och bara pustar ut och sveper ner flera glas... Sen får jag veta att de är mat för alla som ska medverka på realizen.. Så chocken släpper från mig när jag helt plötsligt sitter och äter lax och potatis framför Samuel Ljungblahd & Pelle Ankarberg. Då förstår jag att nu är jag här och om 4 timmar är de in släpp.. Några timmar senare så öppnas dörrarna och fler och fler kommer in.. Får veta backstage att biljetterna är uppe i 978 +28 st backstage.. Sen blev jag placerad på en av V.I.P platserna med Per-Erik Hallin bland annat.. Efter pausen som bestod av att chilla runt bland alla människor så blev de en liten sväng backstage .. Sen så hör jag mitt namn i högtalarna .. : ''Så skulle jag vilja att min vän Terés kommer upp'' Hjärtat klappar i 180 .. Men väl uppe och första meningen sagd så bara flödar de ord från min mun .. ser att flera gråter i publiken blev verkligen berörd när jag stog där uppe framför över 1000 personer .. När de väl är dags att gå hem och klockan närmar sig natten.. så faller tårarna , NO LIMITS dom är verkligen betydande i mitt liv, så det alltid lika svårt att gå ifrån dom.. Hela bil resan så rinner tårarna lite då och då över saknaden efter nl. Hemma ca 03.00.. nu ska de bli härligt med att lägga huvudet på kudden..

Om ni undrar varför jag tog bort ''typsikt svenskt'' inläget var att folk tog de på helt fel sätt. Jag menar absolut inte att de var alla svenska men många svenskar är väldigt ego trippade och allt vad jag skrev, men jag menar de finns ju flera människor i andra länder som är minst lika ego trippade i en del saker. Men om man bara stör sig på de jag skriver så förstår jag inte varför man läser denna blogg.. Jag hoppas att alla som läser min blogg vet att denna bloggen är till för MINA tankar och funderingar.. Men visst man får ju tycka olika , men om man stör sig så himla mycket på den som bloggar så försök hitta en blogg som passar er mer i smak & lägg inte energi på de som stör er utan lägg energi på de som gör er glada. Men om man vill missförstå och forma texter så att de ska låta negativt så aah gör de. De är inte jag som mår dåligt över de i längden. Men om man vet med sig själv att man faktiskt inte beter sig så, så är de väl helt chill eller? Jag hatar absolut ingen människa men jag blir besviken på de dom gör men inte på själva människan för den älskar jag!

Åh ska absolut inte säga att jag hatar något, men jag är verkligen så förbannad på DIG.. Fy vilket dåligt spel du kör. Jag vet att här är ett ställe du ofta kollar in. Men du vågar aldrig stå tillsvar för vad du egentligen tycker och tänker om mig. Jag säger inte att jag vet men mycket tyder på att du försöker låsas vara häftigare än vad du är.. När du lyckas få ner mig till grunden så är du som gladast. Jag fanns där hela tiden när du hade det som mörkast men sen bara stack du när allt kändes bra igen. Du försöker gång på gång få mig att känna att jag inte har något värde i mig. Varje gång någon ser dig & mig så försöker du låta som att du äger mig, och jag bara är en som följer efter dig. Men om du tänker efter så är det ju du som har sökt mig hela tiden.. Du har mig när du inte har någon annan vid din sida. Jag försökte prata med dig, men du lyssnade inte. Allt var bara en lögn från din sida. Ärligt talat kämpar jag fortfarande för att du ska förstå hur mycket du betyder för mig. Men vad vill du mer att jag ska göra? En annan människa sa till mig att jag inte ska lägger mer energi på dig, kanske stämmer eller kanske inte stämmer. Jag har liksom inte dom rätta svaren här för i så fall skulle jag redan har läst mig till alla svaren. Men jag kommer ihåg när du sa att jag var din BV .. Ja kanske de, ja kanske var de då. Men saker och ting kan förändras.. Visst en del av mig vill hålla kvar dig hos mig men en andra del av mig kallar dig IDIOT. För ingen är värd att sänka ner en annans människas självkänsla speciellt inte du. Du kommer men dina små kommentarer som inte passar in, du bara skämmer ut dig själv. Kan du aldrig inse att jag också har andra vänner. Mitt liv handlar inte om att serva dig genom ett liv som jag faktiskt inte vill leva, utan mitt liv handlar om att sprida den äkta vänskaps kärleken. Jag tänker i alla fall inte gå i dina fotspår och göra samma misstag, tänker aldrig i hela mitt liv vara någons slav mer. Nu är det jag som styr mitt liv. Till alla er som kanske har varit med om en sån här händelse .. säger bara en sak låt ALDRIG någon annan ta ditt liv ifrån dig.

Nu känner man att hösten är på ingång.. Usch säger jag bara. Ligger här med 40 graders feber och genom förkyld och har maginfluensa. Skulle ju på massa festligheter denna helgen.. men ack nej så blir det nog inte. Veckan har verkligen gått undan.. jobbet har tagit sån energi. Visste att det skulle vara mycket krävande men kunde aldrig ana att det skulle vara så krävande som det faktiskt är. Men det är väl bara att kämpa på eller? Skulle nog tro det. Nu ligger jag och funderar på life.. jag har nämligen bokat in life i min kalender men sen är det åter träff i glimma med bland annat nl vill så gärna göra båda två. Men hur ska detta gå.. När får man sin nästa chans att träffa Nl ? Vill ju inte att det ska dröja ett halv år till nästa gång jag träffar dom . Men andra sidan vet jag att jag kmr få så galet roligt på life med Tilde & Ellinor och alla finisar som ska till örestrand. Men men vi får väl se vad tiden har och erbjuda? :)

Åh tyvärr har bara veckan rullat på som aldrig förr.. Helt plötsligt är det en ny dag och sen en till.. Hinner ju aldrig att blogga nu längre.. :/ Jag har i alla fall börjat på förskolan nu, känns galet gött att allt är igång som det ska. Dock börjar jag bli lite förskyld, men vem börjar inte att bli de i dessa tider? Till en helt annan sak.. Jag berättade ju för skit länge sedan om att jag skulle till malmö för att gå på Annas realize, nu börjar de verkligen att närma sig. Längtar så galet mycket efter alla no limitsar. Tycker att alla ni som nt har bestämmt er om ni ska komma .. säger jag bara en sak BOKA BILJETER tror de finns biljeter kvar till konserten på kvällen. Kom igen nu allt folk  som känner till Anna. Jag ska dock också vara med och göra en sak på realizen så kom igen nu ;) Ja är så otroligt taggad för det , så har helt glömt vad jag egentligen skulle berätta.. Idag har jag varit i plugget från 08.00-11.00 sen så drog jag upp en sväng med Casper och Vanja på Ehrensvärdska & helt random så träffade jag Sofia, Linnéa, Erica och Denise så vi drog ut på stan en liten stund. Sen var jag tvungen att sticka för då var de dax för min årliga hjärtkoll. Man kan väl säga att det gick så där men men ,, man får helt enkelt tänka positivt och att om jag har klarat mig i 16 år med hjärtfel så kan man väl klara sig vidare eller? Efter de drog jag & mammsen och lunchade, man får liksom ta den tiden som man kan luncha med sin mamma.. Sen hittade vi lite söta kläder till lillen också här är ett exempel vad vi hade med oss hem i kassarna :)

 

 

♥

 

 

 

 

 

 

 

♥

 

 

 

 

 

Känslan av att få ihop ett liv som man faktiskt trivs med... Ooh vad det finns mycket saker som jag är så sjukt tacksam över. Dagens grej som jag är så galet tacksam över är nog att jag fick bekräftat att jag fick en arbetsplats på 75% på en förskola. Det känns faktiskt galet bra att vara 16 år just nu. Ni kanske undrar hur de gick med de där pappret och sprutan ni vet.. Jag var faktiskt på lungmottagningen idag och gjorde ett test för att kolla om jag har tagit de vaccinet. Ska tbx till lungmottagningen på torsdag och se vad resultatet blev. Åh jag måste verkligen berätta en as pinsam sak på tal om lungmottagningen.. Här på sjukhuset i Karlskrona så har dom att man typ anmäler sig vid entrén oavsett vart man ska så anmäler alla pasienterna sig där. Hur som helst så hängde mamma med mig till sjukhuset, vi tog en kölapp och gick fram när de stod nr. 15 .. Vi förklarade att vi skulle till lungmottagningen och att min skolsköterska hade skickat mig... väl när testet var klart och mamma och jag var påväg därifrån så kom mamma på att jag skulle till sjukhuset om några dagar med mitt hjärtproblem så var tvungen att gå inom provtagningen.. så vi gick in där , de var verkligen sjukt många människor tror allvarligt de satt ca 40 st i ett litet väntrum.. De var den där typiska dystra känslan när man kom in, alla satt knäpp tysta och kollade på varandra. Självklart när jag och mamma kommer in då satt alla och kollade på oss och då menar jag alla.. De var absolut inte så att jag inbillade mig alla gjorde verkligen det. Vi gick fram till luckan och frågade om man behövde anmäla sig där ute igen.. Dom svarade att man behövde det , så ja mammsen och jag fick gå ut från de dystra rummet och anmäla oss igen.. & så självklart så kommer vi ju till samma disk som innan och samma tant som sitter där som innan när vi var där.. Hon bara : '' Ja ååh er känner jag ju igen, var ni här igår eller?'' Mammas svar blir snabbt : ''Nää faktiskt inte , vi var här för en halv timme sedan'' Hon blir helt tyst .. Mamma förklarar ännu en gång vad vi ska göra denna gången.. Hon sa att vi kunde gå in nu till provtagningen.. Så ja mammi och jag gick in igen.. Känslan i rummet var densamma & samma människor satt där igen & de hade inte flyttat sig en meter .. alla satt och kollade in oss igen. Jag gick fram och tog mig en lapp för att anmäla att vi nu hade kommit tbx till provtagningen. Vi satte oss på två platser som var lediga.. Jag ville inte förstöra den dystra känslan där inne så jag lutade mig fram och viskade till mamma .. '' Kan jag typ få min telefon nu som ligger i din väska'' Mamma tänkte sig inte för så hon svarar tydligt och klart.. ''Ja ta du den'' Medan jag letar reda på min telefon i hennes väska så sätter mamma upp sitt ben över sitt andra ben ni fattar ?! .. På något sätt så tappar jag min mobil så den ramlar på mammas fot och studsar rakt under soffan som vi sitter på med en enda stor smäll.. bara på några hundra dels sekunder så har precis varenda kotte vänt sig om och kollar på oss två.. Jag inser att jag blir helt röd i ansiktet jag böjer mig lite snyggt ner och ska kolla vart den har hamnat.. Till min förlust så ser jag att den har kommit längst in under soffan.. Morsan som försöker vara lite häftig som nog också är lite nervös .. säger tydligt och klart '' Jaha Tezz det är ju din mobil så du kan ju krypa under soffan och hämta den någon gång '' Ja svarar tydligt och klart '' Kan inte du hjälpa mig '' Folket sitter ju fortfarande och glor as mycket på oss .. Både jag och mamma sätter oss på golvet och försöker krypa under soffan i väntrummet för att hämta den .. Helt random så står en gammal gubbe bakom oss och pekar med sin kryckor på mamma och säger '' ta den här'' Mammas svarar i sin chock högt och tydligt igen så även dom äldsta hör '' Kryckor är bra att ha här i världen speciellt när man har tappat sin mobil'' hon kollar på mig medan hon försöker fiska fram min mobil .. Till slut så lyckas hon (y) Lagom efter dom 20 minuters fiskande.. så sätter vi oss med en duns i soffan.. Precis när vi har landat i soffan så är våran tur.. Vi går fram & alla människor kollar på oss medan vi går från våran lilla soffa helt ill röda.. Hon i denna disken säger ''Jaha & du heter '' Jag svarar hon kollar ner i sin dator sen inleder hon med ett ''Jaha'' igen.. mamma och jag kollar på varandra.. Tanten bakom disken förklarar att jag måste ha fastat i 12 timmar innan denna provtagningen kunde tass.. Vi kollar på varandra igen sen vänder vi oss om och fick gå ut från provtagningen .. när vi har lämnat rummet så hör man ett hur massor av folk skrattar.. Snacka om pinsamt .. Så de slutade med att vi ska gå till sjukan imon med för att ta prover ^^

Denna veckan fick avslutas med ett fint bio besök tillsammans med Malin & Katta.. Härligt värre (y) Vi såg '' Jag saknar dig'' den var faktiskt galet bra, de blev några tårar även för dom tuffaste^^ Vi träffade även på Jakob som joinade ett tag.. sen så träffade vi på Elin. Ja man kan väl säga med andra ord att våran stad är så grymt liten. Så aah man kan ju typ inte gå en enda meter från man träffar någon man känner. De kan vara ganska mysigt, men ibland vill man verkligen slinka in i mängden och vara helt anonym. Men de funkar verkligen inte här. På tal om ingenting så börjar jag  räkna ner dagarna till den 24 för då smäller de asso. Längtar så galet mycket efter mina fina no limitsar som jag inte har fått träffa på flera månader tror de har gått 5 månader nu. Helt galet vad tiden går.

I morse var jag så himla trött , kunde knappt öppna mina ögon. Dom ville bara stängas och somna om, men icke gick de idag. Det tog inte så lång tid innan jag verkligen hade vaknat till liv och var uppe på mina fötter. Väl i skolan så fick jag och Linnéa sätta oss och kolla på en film som vi senare skulle analysera. Under filmen kom helt plötsligt en av våra lärare till oss två och sa att jag skulle gå ner till skolsyster efter filmen var slut. Jag tänkte inte så mycket på de så jag började gå neråt.. i hallen mötes jag av henne som stod och väntade på mig. Min känsla i magen blev till en enda stor klump.. vad har jag nu ställt till med? Hon berättade för mig att jag tydligen hade kryssat i en ruta ''vet ej'' på om jag var vaccinerad mot någon speciellt som jag nu inte minns vad de var för något. Som sagt jag hade ju kryssat i det bara för jag helt enkelt inte visste om jag hade de eller inte. Helt random frågar hon mig om jag kan ta av mig mina byxor och ta av min kofta.. Hjärtat började dunka bara fortare och fortare.. vad kan detta vara för något tänkte jag. Grejen var att om man hade vaccinerats åt denna smittan så hade man haft ett ärr på benen eller på någon av armarna, vilket jag inte hade. Så jag vet inte om jag är vaccinerad .. Och de stora problemet är om man nu inte är vaccinerad så får jag inte börja och jobba på t.ex. dagis eftersom jag inte är född i Sverige och att jag inte har tagit denna sprutan. Jag ringde mamma och berättade allt och hon fick sätta sig och ringa till alla möjliga ställen typ alla sjukhus och vård centraler jag har varit på sedan jag kom till Sverige när jag var ny född. Så ja min mamma har suttit i telefon typ hela dagen.. Men ännu har vi inte hittat något om jag har vaccinerats mot de eller inte. Så om jag nu inte hittar detta så då blir de jobbigt.. För då får jag inte jobba varken inom vården eller på förskola/dagis. Så nu hoppas jag verkligen att jag får fram de för annars får jag inte gå ut på praktik heller & om man inte får jobba med något av de jag faktiskt är intresserad av och vill bli.. Så varför ska jag då gå kvar på bf.. då kan jag ju lika gärna sitta hemma och sjunka lågt igen. Jag som alltid har haft en dröm och jag har kämpat och gått i skolan just för jag vill få mitt drömjobb som är lekterapeft. Så nu får jag inte jobba som de enligt svensk lag om jag inte har tagit denna sprutan & grejen är att man kan inte ta den sprutan nu när man har blivit stor utan den måste man ta den vid 3 års åldern. Min dröm är förkrossad om vi inte finner pappret där de förhoppningsvis står att jag faktiskt är vaccinerad. Så hela dagen har jag varit helt nere.. att inse att något man faktiskt tycker är kul inte kommer kunna uppfyllas på grund av en spruta.. & rakt på detta när jag redan mår dåligt , så börjar jag små bråka med en kompis över ett missförstånd.. Snälla jag pallar inte mer. Jag kan inte vara på topp varje dag, men så fort man inte är de så går allt åt helvete rent ut sagt. Jag har varit så stressad idag för att få fram pappret så aah de mesta har gått fel till och med att läsa ett sms .. Jag missförstod ett sms och sen blev de bara mer invecklat så aah nu mår jag inte alls bra.. Har sånt dåligt samvete att jag missförstod de och på grund av de mister jag en väldigt nära vän.. Men plåster på såret så tog Linnéa ut mig på stan en runda sen tog vi bussen och jag hoppade av för att gå hem till vanja.. Jag berättade hela storyn om sprutan medan vi gick en promenad , och rätt som de är ska Vanja sparka på en pappers lapp .. men de är ingen pappers lapp utan en hundring .. hon ropar mitt i allt .. ''en hundra lapp eller nej två hundra eller nej 300..''. För en eller två minuter kunde jag skingra tankarna på annat. Sedan bestämmer vi oss för att gå och äta på Royal Thai för dom 300 kr vi hittade.. Så aah mitt i allt stressande och ångesten över att mista en nära vän blev i alla lite ljusare på slutet av dagen :)