BLEKINGEKRISET♥

Livet är inte bara glassig hela tiden, men i de stora hela så är livet helt awesome! Finner inga ord för hur otroligt bra jag har haft de denna helgen. Kunde inte drömma om finare kärlek. No Limits slår verkligen ut allt, dom är helt awesome. Man bara storm trivs i deras sällskap har sån glädje inom mig så tårarna bara rinner. I fredags var de dags att ta sin lilla väska och hoppa in i pappas bil för att åka till tåget för att en halv timme senare hoppa av hos Mamma. Sen rullande bilen iväg till fina festliga malmö. Jag kommer ihåg att jag bara rös hela min kropp när jag klev ut på den skånska marken för att gå in och ''plinga'' på hos Nl:s kollektivet. Mötes av många mysiga kramar, åh kan verkligen inte beskriva vilken kärleks full vind pust som flög på mig när man gick in hos dom. Senare på kvällen kom de bara fler och fler människor och mysigare och mysigare blev stämningen. Hela kvällen var helt fantastiskt , men just att kliva in i ett sånt kärleks fullt hem var bara så berörande för mig. Ganska sent på kvällen så gick jag undan för att skriva lite på mitt tal som väntade på lördagen, så kom mysiga Paula in till mig och vi satt där och små pratade om allt från himmel till jord. Efter ett tag när paula hade gått kom Anna in och samma där inträffade vi satt där och små pratade en lång stund. Senare kom Hanna & Paula in. Där satt vi 4 st i ett av alla rummen och hade så otroligt mysigt. Efter ett tag så beslöt vi oss att gå och sätta oss hos dom andra som satt och sjöng och åt godis och hade allmänt mysigt. Lördagen hände de grejer vill jag lova.. Mamma och jag tog bilen ner till centrala malmö där Tilde bilde väntande och sen drog vi och lunchade helt awesome säger jag bara. när vi gick på stan så helt random så skrek någon ''TERES; TERES VÄNTA'' Jag tänkte först de måste vara någon annan som skriker som en galning.. Men så vänder jag mig om och då får jag syn på MICKIS & hennes syster. Mickis kramar rekommenderar jag skarp för er som inte har kramat henne. Senare får jag ett samtal när jag fortfarande är på stan med Tilde, de eh Mamma.. Hon snyftade lite i telefonen, jag blev plötsligt orolig vad som hade hänt.. Hon inleder med att säga kan tyvärr inte komma och hämta dig riktigt nu.. Klumpen i halsen och mitt leende på läpparna stelnade.. Hon fortsätter med massa meningar men mitt huvud är i helt i chock, så fick knappt ngr vettigt ord från min mun .. Senare i samtalet får jag veta att ngn från ngt film team inför kvällen ska komma och hämta mig.. En halvtimme senare kommer som sagt bilen med hon från film teamet och ur bilen kommer en förstörd mamma.. frågor blir självklara men en enda fråga består hur finns de såna människor som inte kan skilja på vad som är mitt och vad som är sitt.. Blir så förbannad rent ut sagt. 20 minuter senare står jag på den röda mattan på Europa porten.. Jag var dock fortfarande i chock och hon film kvinnan säger till mig ''nu är de din tur att kliva upp på scenen''. Väl uppe på scenen börjar jag må skit dåligt och min röst hackar.. Men de är väl tur att den gjorde de nu för nu var de ju bara sound check.. Tårarna bara rinner på alla kändisar som också är på sound checket när jag bara börjar och totalt öppnar upp mig när jag står på scenen.. Efter ett tag så går jag där ifrån och bara pustar ut och sveper ner flera glas... Sen får jag veta att de är mat för alla som ska medverka på realizen.. Så chocken släpper från mig när jag helt plötsligt sitter och äter lax och potatis framför Samuel Ljungblahd & Pelle Ankarberg. Då förstår jag att nu är jag här och om 4 timmar är de in släpp.. Några timmar senare så öppnas dörrarna och fler och fler kommer in.. Får veta backstage att biljetterna är uppe i 978 +28 st backstage.. Sen blev jag placerad på en av V.I.P platserna med Per-Erik Hallin bland annat.. Efter pausen som bestod av att chilla runt bland alla människor så blev de en liten sväng backstage .. Sen så hör jag mitt namn i högtalarna .. : ''Så skulle jag vilja att min vän Terés kommer upp'' Hjärtat klappar i 180 .. Men väl uppe och första meningen sagd så bara flödar de ord från min mun .. ser att flera gråter i publiken blev verkligen berörd när jag stog där uppe framför över 1000 personer .. När de väl är dags att gå hem och klockan närmar sig natten.. så faller tårarna , NO LIMITS dom är verkligen betydande i mitt liv, så det alltid lika svårt att gå ifrån dom.. Hela bil resan så rinner tårarna lite då och då över saknaden efter nl. Hemma ca 03.00.. nu ska de bli härligt med att lägga huvudet på kudden..