Att fira sitt egna liv!

Heyhey!
Hoppas ni har haft det lika bra som jag har haft det idag, visst det har varit lite stressigt, men säg någon dag det inte är stressigt.. Precis nu när jag loggade in så kollade jag på den tickande klockan och  såg att precis i denna timmen för 3 år sedan satt jag på ett viktigt samtal med översta läkaren i lund och planerade inför den 10 november 2009 när mitt liv stod på spel.. Ingen visst varken bu eller bää hur något skulle se ut och vad som skulle hända.. Man bruka ju använda orden ''Hjärtat '' T.ex. att man pratar'' från sitt hjärta..'' Personligen har jag alltid tyckt att det har låtit fjantigt på något sätt. Men att faktiskt operera hjärtat och ''rota'' inne i hjärtat, så tror jag nog att man rotar bland dom innersta känslorna.. Jag ska erkänna jag är inte bra på att förklara vad jag menar, jag kan uttrycka mig fel så att det blir missförstånd, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Det jag ville säga är det är så otroligt skarpt att låta andra människor få rota i det innersta man har.. sitt hjärta. Visst det är bara olyckligt att jag en av dom allra första under 2000 talet som det gick så illa för efter en sådan operation. Men visst saker och ting har ju redan hänt. Men det är ändå så att man går och tänker på det. Men istället för att gå och gruva sig så måste jag berätta en liten roligt sak. Ni kanske inte vet vem Samuel Ljungblahd är men då vill jag tipsa er att gå in på google eller sök på youtube eller spotify. Jag har faktiskt haft lite kontakt med han ett tag & efter en konsert så berättar han att hans lilla dotter har genom gått exakt samma sak som jag när det gäller hjärtat.. Men istället för att dom sörjer det tragiska så firar dom det på varje års dag.. Att kunna fira sitt egna liv. Det kan jag tycka är en av det häftigaste man kan göra. Att man kan vara stolt istället för att gruva sig och skymma sina ärr.. Det är så starkt tycker jag. Jag blir alltid lika tårögd när jag pratar om det.. Visst jag gillar inte och prata om mig själv egentligen men just att få berätta det som hände för 3 år sedan känns så ''roligt/gött''. Jag hoppas att jag kan inspirera andra som sitter i liknande situationer. Att aldrig ge upp hoppet hur jobbigt det än känns. Tro det eller ej så finns det alltid vägar ut från helvetet.. det gäller bara att ha tålamod.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0