BLEKINGEKRISET♥

När folk frågar hur läget är så bruka jag svar ungefär så här '' Jo med mig är det bra'' Är det verkligen så bra eller? Jag känner mig så förvirrad, visst livet rullar på men.. gör det verkligen det? Ja det rullar nog på men med en väldigt skarp skugga av mörkret från skolan & jobbet. Vem har sagt att livet ska vara glasklart? Nä ingen.. varför inbillar jag mig då hela tiden att allt är bra. Varför vågar jag inte säga att jag är hur sliten som helt? Är det för att jag är rädd för att andra människor ska se ner på mig? Allt är så rörigt, det blir liksom som en enda stor skugga av mig själv och skolan. Var har den riktiga Tezz tagit vägen? Jag har verkligen inte något liv.. skola är mitt liv, jag har aldrig tid att göra något mer än att försöka hålla reda på skolanstider och jobbtider.. Varför staffar man sig så genom att gå i skolan.. när man faktiskt inte behöver det. Personligen så tänker jag nog för mycket på vad andra ska säga om jag skulle hoppa av plugget bara för att fokusera på att jobba. Det blir liksom för mycket för mig att både jobba och gå i skolan. Ärligt talat mins jag faktiskt inte när jag bara kunde vara, utan att gå orolig för att ha missat något. Visst jag går till skolan och jobbet med ett stor leende men insidan är verkligen suddig och rörig. Jag hade matte prov idag, det brukar ju gå bättre än vad man tror. Men idag kände jag verkligen att det gick skitdåligt rent ut sagt. Jag klarade inte av att fokusera, jag satt bara och skrev massa siffror i 1 timme.. Jag visste inte vart jag befann mig och jag visste inte vad jag skrev för något.. handen bara gjorde massa rörelser utan att jag hade någon som helst kontroll på vad den gjorde. Varför blir det så här, jag kunde ju allt.. men varför ska det vara så svårt att kunna ta det lugnt och fokusera på varje grej man ska göra. Det ska väl inte vara så svårt kan jag tycka, men tråkigt nog är det så.. Men på något sätt så är det sjukt läskigt att inte kunna ha kontroll på sig själv i såna situvationer. Allt är så förbannat rörigt.. De senaste mornarna har jag bara sett en suddig och trasig flicka i speglen men med ett stort leende .. Jag kommer ihåg att i sommras lovade jag mig själv: '' Om det blir för jobbigt så gå ur skolan, du får bara inte låta stressen ta över dig en gång till''   Jag både sa den meningen till mig själv 1000 gånger om och skrev den 100 gånger om på ett papper som jag alltid har vid min säng.. Detta matte provt kanske ville säga mig något, kanske att det helt enkelt räcker nu med skolan..