BLEKINGEKRISET♥

Vem är jag? Jag skulle kunna skriva att jag är en '' ny'' människa.. som hittat mig själv. Nej äsch det stryker vi med en gång tycker jag. Visst, jag har hittat mig själv lite mer än sist. Men jag tror samtidigt inte man hittar sig förän det är försent. Det finns alltid saker du kan förbättra och det finns saker du kan välja att  förändra hos dig själv. ''Sätt igång'' skulle jag säga för ett år sedan men det känns inte aktuellt just nu. Jag tror att i grunden ska man inte planera så mycket. Missförstå mig inte då, men jag tror det är viktigt att man lever just där man är i sekunden. Man kan drömma sig bort och det är helt okej. Men om jag tar mig själv som exempel så hade jag stora drömmar om hur denna sommaren skulle bli. Jag kan säga att inte en enda dröm har jag uppfyllt denna sommaren. Eller naa det låter fel, visst har jag gjort flera hundra st av mina drömmar denna sommaren. Men det har aldrig varit som jag har trott det skulle vara. Det har varit helt annat. Det har varit fint och fridfullt på något sätt. Som äldreboende som jag jobbat på en del i sommar. Jag trodde det skulle vara att sitta och spela fia med knuff och man skulle sitta och virka och ja  allt som går under '' mysigt och omodernt'' Men nej så var det inte alls. Det var en mycket mer mörkare  sida av det men ändå på ett väldigt fint sätt. Visst jag fick väl spela bingo 1 eller 2 gånger.. Men det jag vill komma till är att jag var så bombis på att jag skulle få göra allt det där omoderna.. men nej. Livet vände snabbt till ett sprakande liv. Och anledningen till att det blev ett sprakande och glädjefullt liv på äldreboende berode på min egna inställning men jag tror också min tro har fått betyda mycket för den här sommaren. Visst varje sommar säger man oftast '' Wow vilken häftig sommar jag har haft.'' Men icke som nicke .. har jag haft mer fantastiskt än vad jag har haft denna sommaren. Trotts att min absolut bästa barndoms kompis gick bort precis innan midsommar så. ja.. Jag finner liksom inga ord. Min bästavän borta från livet men en ny kompis har kommit in i mitt liv och han heter JESUS. Jag har alltid varit kristen.. innan sommaren så kallade jag mig '' Kristen på riktigt'' Men det är inte förän nu jag reflerkterar över att jag är mer än en kristen.. Jag är vän med världens bästa vän. Om jag kollar tbx på mitt liv så har jag hela tiden varit väldigt och då menar jag verkligen väldigt nära  att tappa taget om livet. Jag har ju gjort det en gång och då var jag ju borta ur livet i nästan två år-  Men det få vi ta en annan dag, för det jag ville säga är att.. hur nära jag än varit så har jag alltid haft ngt som har hållt mig kvar och inte tagit det sista steget att faktiskt försvinna från jorden. Men jag har aldrig förstått vad det har varit..  Men äntligen förstår jag ett kapitel  av livet enda stora bok..

 

Hur mycket skal jag än tagit bort så har det alltid funnits en stor kärna i mitten som hållt ihop frukten. Och lika är det med mig, hur nära jag än varit att ge upp eller hur mkt glädje som funnits i mig.. så har han aldrig lämnat mig för han har alltid hållt ihop mig. Han har många härligheter att bjuda dig på.. men det man ska komma ihåg är att Du behöver aldrig vänta på att lära känna honom. Det är inte som den där känslan '' Äsch, inte ska jag, jag är ju så gammal.. Utan hur gammal du än är eller hur ung du än är så väntar han på dig.. Du behöver aldrig vänta på honom. Sök upp han så fort du känner att nu vill jag börja mitt äventyr med min bästavän. 

 

Dagarna bara rullar förbi och tiden blir mindre och mindre eller rätta sagt fylls upp med andra uppgifter. Så själva bloggandet har fått ligga och damma lite på hyllan. Känslor har gått upp och ner under tiden dammet har fått lägga sig. För inte så länge sedan hade jag några vänner här på besök hos mig och en av de var väldigt eskeptisk till att min fin fina bibel stod på hyllan tillsammans med några andra böcker. Då kom vi in på de mest intressanta ämnet som lockar mig till en bra diskussion. ''Varför är du Kristen?'' Plötsligt blev jag satt i en sits som jag blev osäker i och inte nog med det så matades jag av en rad frågor som jag inte heller visste hur jag skulle svara på. Snällt och försiktigt så landade den heta diskussionen och vi började prata om annat. Jag har väl aldrig varit den som har haft det lätt för att släppa saker och ting, men det hade jag väl inte denna gången heller. Dagarna gick jag hörde inte av någon av de vännerna som hade varit här. Känslan att vara totalt överkörd på just det ämnet som jag annars bruka ha så lätt för, kändes som ett slag rakt i hjärtat. Ännu några dagar senare så var jag bara tvungen att ringa upp min kära vän Ellinor och rådfråga henne vad hon skulle ha gjort. Vi bestämde oss snabbt för att vi skulle träffas över en eftermiddag nere i Kristianstad. Dagen kom och jag hade massa fjärilar i magen som bara flög runt som yra höns i mig. Men åå känslan var obeskrivlig när jag träffar henne och vi har börjat prata om det ''stora problemet'' Det var som om jag vara en svår mattebok och hon var facit. Hon svarade ''rätt'' på allt som jag ville höra. Det var så sinnessjukt läskigt att hon visst vad jag ville höra. Precis innan vi skulle gå till tågstationen så såg jag ett sms om att jag hade fått ett sommarjobb nere i Åhus som fadder .. helt fantastiskt. När jag väl hade satt mig på tåget och kramat om Ellinor. Så checkar jag min mail där står det att Ellinor också hade fått sommarjobbet. Så 1 månad under sommaren så ska jag och Ellinor fått möjligheten att vara faddrar tillsammans till 30 st nyfikna ungdomar. Det var så sjukt häftigt, för det var ju precis detta vi hade snackat om innan under eftermiddagen. Det var som om någon redan hade förbrett allt till oss.

Häng med till twitter..
@wonsjoberg

Vet inte vart jag ska börja, men hur som helst så har jag blivit sjukskriven efter en olycka som inträffade för 2 veckor sedan. Men mår mycket bättre nu så på tisdag ska jag återvända till det vanliga livet, men till dess så njuter jag av att vara hemma och bara pilla med små saker som man annars kanske inte hinner som t.ex. att sortera böcker,tidningar och skivor i bokstavsordning men också att sitta ute och sola i 30 graders värme och njuta av naturen. Idag har jag suttit och skrivit ner nytt material till en ny låt..Rätt som det var så kom Axel & Viktor och frågade om jag ville joina och käka glass nere vid havet. Finare pojkar finns det nog inte, de vet precis vad man behöver!

Känslan som faller in när man inte vet vad man ska ta vägen. Paniken som slår i en tillsammans med en brusande puls. Svetten som rinner längst min brun-röda kind. Svetten känns som tårar kanske var det tårar? Precis så här har det varit de två senaste veckorna. Jag har känt mig en aning trasig men ändå är det något som har fått bära mig. Kanske är det en ängel som har fått hålla mig upp. Dagarna har bara rullat utan att jag har haft någon större kontroll på vad jag gör eller hur jag gör det. Jag bara lever i en märklig livssituation där allt snurrar som en enda snurrande karusell. Livet är väl som en karusell ibland mår man illa och ibland skrattar man för det känns så härlig och känna luften som piskar en i ansiktet. Men just nu är det inte den friska luften som piskar mig i ansiktet utan stressen. Det är inte stressen och prestations ångesten som kommer för att jag har fått för mycket att göra, det är inte heller prestations ångesten från människorna i min miljö utan det enda jag kan klaga på är något jag inte kan beskriva med ord. Jag har kommit på mig flera gånger att jag är en människa som alltid har levt i någon slags stress men nu när jag inte har så mycket att göra, mer än att shoppa kläder och gå ut och fika/äta med vänner. Jag måste ha något mer värdefullt att sysselsätta mig med. Jag menar givetvis inte att vännerna inte har någon värdefull betydelse för det har det verkligen. Men det känns som jag bara glider på en enda stor tårta och inbillar mig att jag har haft otur genom livet och att all smärta jag har burit på är övervunnen, och att jag nu får mitt segerpris. Priset att få unna mig att bara glida omkring som en bortskämd unge som får allt hon pekar på och inte behöver lyfta ett finger för att få de jag vill. Det är inte så här jag vill leva. Det är precis som en pannkaka.. på ena sidan är det bränt och allt ser mörkt ut och på andra sidan pannkakan är det bara en enda ljus smet som är fin och slätt. Jag vill ha en pannkaka som är lagom ljus och fin men ändå lite mörka fläckar på. Många av mina vänner som har funnits vid min sida när livet vändes till de ljusa har sagt ungefär så här:'' Du har verkligen förtjänat detta, så som du har jobbat Tezz'' Visst så kanske det är. Man jobbar och jobbar en del har fått jobba lite extra för att få det bra. Min stund är inne jag har det så himla ljust, men nu eftersom det ljusa ha varit snart i ett år är jag så rädd att det ska ta slut. Jag vill inte släppa taget om det ljusa. Det ljusa tar min trygghet från mig och ersätts med en enda ond rädsla. Jag prövas hela tiden med utmaningar, men aldrig utmaningar som får mig att känna att nu har jag lyckats. När jag väl känner att '' Wow, det är så här jag vill leva.'' Då kan jag inte le. Jag är helt enkelt rädd för att mörkret ska fånga mig. Det är helt enkelt så att jag inte har lärt mig att uppskatta det jag har. Jag vill vara nöjd men åter igen så är det något jag skriker om att få.
NÄR, VAR & HUR?!

Att finna sin egna självbild är inte en lätt match. Den bild jag har av mig själv idag är inte densamma som jag hade för 10 år sedan och den kan förändras och förbättras inför framtiden. Genom att fråga sig själv : ''Vem är jag med tre ord?'' Är det ord som jag tänker om mig själv på ett positivt eller negativt sätt? Förminskar det min egna självbild eller säger det sanning om mig ''Älskad, Unik, Värdefull'' ? Allas självbild påverka en mer eller mindre av personer och faktorer i min omgivning. Jag bruka ofta fundera på vem/vilka är det som påverka mig mest. Jag tror att min bakgrund har en väldigt stor roll i det hela. Då menar jag inte en roll som jag går och retar mig på varje dag utan en roll som får följa mig på ett fint sätt genom livet. En annan sak som också spelar stor roll är nog att jag blev allvarligt sjuk när jag gick i 8:an och fick avbryta min skola för en längre tid. En tid som jag först inte ville röra vid..

När jag väl vågade öppna mig och vågade prata om det offentligt var nog när jag träffade några väldigt speciella människor. Människor som uppskattade mig på ett mycket speciellt sätt, som sedan fick mig att våga lita på att jag var älskad. De dömde aldrig mig och de såg aldrig ner på mig som om jag vorre mammas lilla flicka eller en psykopatisk 16-åring som var vilsen i livet. Jag tror eller jag ska nog säga.. att det visste om hur dåligt jag mådde men inte exakt hur trasig jag var. Människor som ser bort från de svagas problem är människor som har fått tid att jobba med sig själva. Jag bruka ofta uttrycka mig '' Man kan aldrig älska någon innan man älskar sig själv. '' Dessa människorna hade redan blivit ''helade'' de hade också fått uppleva en kärlek som är väldigt sällsynt men ändå så himla synlig i våran vardag. Under dessa 12 dagarna mådde jag bättre och bättre för varje dag. De sådde ett frö med 120% kärlek i, hos mig. Just den kärleken gav de inte mig bara genom en kram och en ynklig mening '' Vi älskar dig'' Utan det fick ta flera dagar.. Eftersom vi levde tillsammans under så pass många dagar som vi faktiskt gjorde så krävdes det ju även många måltider och resor som i sin tur blir att man måste få sitta bredvid varandra. Bara en enda liten sak t.ex. att de bjöd in mig till att '' Sitt här bredvid mig, det finns plats'' Det värmde mig så starkt. Men som jag sa det var inte ''meningarna'' som gjorde mig hel utan att deras äkthet & uppskattning. De gav inte mig kärleken & ödmjukheten för att de behövde utan för att de ville. ( En stor skillnad) De var intresserade av mig, de ville bjuda in mig.. gång på gång fast jag sa ett tråkigt '' NEJ TACK! '' dag på dag.. Men sedan vände det.. De gjorde mig en tjänst för livet, en tjänst som var som en nyckel till himmelen. I början när vi kom hem skrev jag extremt ofta till del av de, bland annat på facebook. Samtidigt ville jag skrika i kudden för jag ångrade mig så, att jag först inte ville röra vid resan men nu var helt förälskad.. Mina tankar gick ofta ungefär så här : '' Tänk om dom bara tycker jag är den där psykopatiska flickan som inte har några vänner och bara ligger och gråter i sin sjukhus säng och försöker få kontakt & finna någon uppmärksamhet hos oss'' Men när fler och åter fler månader gick, så gick det upp för mig att det älskar mig. Genom att jag insåg att de ''tuffa brudarena & killarna'' faktiskt älskade/älskar mig för den jag är och inte för någon annan vågar jag ta större risker och chanser i vardagen. & Genom deras kärlek så har jag idag klarat av det störta en människa kan göra.. Att älska sig själv, Då menar jag inte att jag står och speglar mig 24/7 och skriker '' OMG vad snygg jag är'' Utan jag bär på en inre kärlek som växte upp i mig tillsammans med fröet..TACK!

(NL)

• LÅT din kärlek få värka i någon som behöver dig!
• Just DU kan vara nyckeln till en annan person!
• Glöm aldrig att du kan påverka!

Det är alltid så himla svårt att komma på en bra inledning till ett fantastiskt inlägg. Men så är det med allt här i livet, vi tycker det är så fruktansvärt jobbigt innan vi har börjat eller innan vi satt säga har kommit till skott som man bruka säga.

Ni vet den där känslan när man inte vet vad man vill, känslan att inte ha den där dragningskraften, kreativiteten i sig den är så jobbig. Men jag tror man går och väntar på att tiden ska vara inne. Tid tar en stor yta av vårat liv, vi väntar ofta på den där rätta stunden. Ibland kan man önska sig något annat än det man har. En annan vardag än den vardag man står i just nu. Tänker du vänta att det riktiga livet, ska börja tills du utbildat dig färdigt? Tills du fått drömjobbet? Tills du fått barn? Tills du skaffat hus? Tills du har flickvän/pojkvän? Tills du flyttar till en annan stad? Tills du blivit tillräckligt snygg? Tills du blivit tillräckligt duktig på det du håller på med? Tills du har de rätta vännerna? Tills relationen till dina föräldrar blivit bra? VILKET SLÖSERI MED TID! Det kommer ändå alltid finns något mer att längta efter. Du kommer aldrig bli 100% nöjd.

Jag kan inte leva mitt liv någon annanstans, på någon annan plats än i tanken, inte heller vid något annat tillfälle. Det bästa jag kan göra är att leva mitt liv HÄR & NU. Jag vill inte leva mitt liv utan att vara närvarande. Det bästa jag kan göra med min dag är att bemöta mina vännner på det bästa tänkbara som just jag kan bemöta dem på. Jag ska också se till att lära mig så mycket som möjligt av de olika situationerna och träffarna. Vad tjänar det till att vara opeppad? Jag vill istället vara nyfiken vad livet har att erbjuda just mig. Att ta chanserna och möjligheterna jag får. Alla gånger jag misslyckas, kan jag lätt åka ner i någon slags depression ångest. Det kan ta någon timme men det kan också ta veckor eller till och med månader innan den över. Men man gör sig så själv illa, för man har ju faktiskt ett eget val hur man vill bemöta det jobbiga. Även där väntar vi ofta på att tiden ska vara inne. Men det bästa man kan göra när man har misslyckats är att peppa sig själv och se vad man själv kan förändra. Jag bruka ofta säga att den bästa relationen man kan ha är med sig själv och alla de andra relationerna är en krydda. En krydda som kan vara stark men också en kryda som kan vara lite minde givande.

Jag bruka också tänka så..

Ni vet Iphone's de har ju ett antal appar som redan är ner laddade när ni köper telefonen. Men så längre tiden går när ni har den så fler appar laddar du ner till den. Du kanske tar bort någon app och lägger till en annan. På det sättet så blir  just din telefon unik. Lika är det med dig själv. Du väljer dina egna appar. En del appar= vägar i ditt liv är mindre bra och en annan väg som du väljer är kanske nyckeln till att du hittar dig själv. Du kanske hittar just dig själv genom en enda väg du tar. Så med dessa ord vill jag säga att våga prova.

Jag önskar med hela mitt hjärta att ni har det bra.
Din syster älskar dig så, vart du än är!
♥

precis så skrev jag i min novell som jag nyss blev färdig med. Eller som en vulkan som just har brutit ut.. Det var nog mer min still på hur jag känner mig. Jag känner mig arg/besviken och ledsen. Många som vi träffar kan tycka att det är lite konstigt om vi gråter eller får utbrott offentligt. Men man måste våga visa sina känslor. Åh, vet ni? Det är faktiskt tillåtet att göra det. Jag har även hört hur folk tycker man är helt knäpp i bollen om man skriver personliga grejer på Internet som t.ex. på bloggar.Det har fått mig att tänka till inte bara en gång utan flera gånger. Tänk dig alla de människorna som lever i ett ''trist'' liv & kan ni tänka er det finns faktiskt folk som inte vet hur man ska reagera på när man bara vill lägga sig ner och gråta offentligt.. Är det verkligen okej att visa vad man tycker. Ja det är okej till en grad men för mycket som kan kränkande kanske är lite över gränsen för min smak. Men smaken är ju som baken eller vad man bruka säga. Hur som helst nu ska jag återvända till den där tigern som har rivit så oändligt mycket i mig den senaste månaden. Kan det kanske vara någon 17 års kris.. Haha nej tror knappast det eller ? Jag måste bara fråga har du någon gång känt den känslan när du har litat på en vän till 100%. Du har varit givmild och ödmjuk och helt enkelt lagt en stor del av ditt liv hos en vän. Du har berättat saker som du aldrig har berättat för någon. Det kanske var mer än en vän, en relation kanske mormor eller någon på jobbet eller kanske en fru,flickvän/man, pojkvän. Vad vet jag. Hur som helst, även fast du blir sviken gång på gång och åter igen.. Så kan det ju inte bli sämre, det kommer att gå bättre. Min räddning när jag har haft det som jobbigaste då har jag faktiskt börjat fundera lite på Jesus. Även fast jag är uppvuxen i ett kristet hem så betyder inte det att jag alltid varit kristen. Jag blev ''äkta'' kristen nu 2011. Men jag har alltid presenterat mig som kristen, då menar jag inte att jag har ställt mig upp i skolmatsalen och skrikit att jag är kristen, jag har inte heller sagt '' Hej! Jag heter Tezz och jag är kristen'' Absolut inte på det sättet. Men jag tror eller jag ska nog säga att jag vet att en hel del av mina kompisar har kommit fram till mig och frågat frågan rakt ut '' Är du Kristen?'' Jag har alltid svarat ja.. Aldrig förnekat. Men jag har tvivlat inom mig. Det gick 16 år och jag har inte varit kristen fast jag har varit så nära Jesus hela tiden. Jag bokstavligen träffade Jesus i december, detta kan säkert vara svårt för er som inte är troende. Men jag vill bjuda in er till att våga pröva och träffa Jesus. Det kan ta lång tid men det kan också ta kort tid. Men en sak kan jag säga Jesus känner redan er, men ni kanske inte känner honom. Men låt inspirationen flöda tillsammans med honom.. Att vara kristen innebär inte att läsa bibeln 24/7 eller att gå till kyrkan varje söndag. Utan det handlar om att våga tro på det goda våga testa och påverka samhället med glädje och sprida kärlek om kring sig. Det kan räcka att låna ut en extra penna i plugget eller hämta en extra kopp kaffe till en kollega som sitter på kontoret bredvid. Att våga uppskatta varandra under all prestations ångest vi lever i. De är just det små sakerna vi inte tror spelar någon roll som faktiskt ger mest glädje och kärlek. Jag har träffat många som har förnekat min tro, och tron på Jesus. Jag låter alltid de få tro vad det vill.. jag står för det jag tror på. Många snackar om hur jorden skapades.. Men vet ni det finns så otroligt många berättelser om de. Men har folk något underlagg för exakt det som påverkade att jorden blev just jorden NEJ! Så klaga aldrig på någon innan ni vet hela sanningen själv, vilket är omöjligt för dig och mig att säga. Ja menar vi levde ju knappast på den tiden. Men att Jesus var guds messias YES där satt den... det finns så många filmer om hur det gick till och även bibeln finns ju tillgänglig för att se hur jesus gav allt för oss. Tänk att en människa gav sig sitt liv åt oss. Jag menar hur kan en sån sak finnas år ut och år in i flera tusen år.. Jag menar att jesus dog på korset och precis när han dog så föll hela templet.. Man kan faktiskt åka och kolla på detta fantastiska tempel. Från kristendom till Ateist.. Många av mina kompisar kallar sig ateister, men svaret jag kan ge är att det faktiskt inte är ateister. Man kan aldrig vara ateist om man frågar en fråga till t.ex. mig eller någon annan troende. Då har man ju faktiskt visat intresse eller hur. Det finns något hos den som frågar som drar dom-.. ellerhur?

Jag tänkte avsluta detta inlägg med att ge er KÄRLEK & FRID Ge aldrig upp, det kommer en vändning för dig även fast de kan dröja. Det kommer.. Var stolt över den du är och fortsätt att vara dig själv för det finns så många andra, men bara en som är som du & dig behöver vi!

åh vet inte vad man ska säga om dessa dagarna.. Stressiga kanske är rätt svaret, eller rent ut sagt skit stressiga. Helgen som var, var nog bland det mysigaste ever. Att bara få finnas i stunden, att inte ha krav på sig. Att man är älskad och då menar jag verkligen älskad för precis den man är. Visst det är man ju annars också, men man kanske inte vågar lita på det på samma sätt i vardagen. Men just i helgen med just de fantastiska människorna det är verkligen livskvalitet på hög nivå. Att just ett ord kan innefatta så mycket kärlek.. ordet TRIVAS! Att trivas det är verkligen obeskrivligt. Visst man kan trivas lite, men man kan också trivas mer och man kan trivas mest. Tbx till nuet.. denna veckan står det MATTENÖRD i pannan på mig & TENTNÖRD. Vad mer ska man begära av sitt liv. Det står även med små bokstäver sliten. Hur kan man vara sliten när man just har fått fylla på med kärlek?