BLEKINGEKRISET♥

Att finna sin egna självbild är inte en lätt match. Den bild jag har av mig själv idag är inte densamma som jag hade för 10 år sedan och den kan förändras och förbättras inför framtiden. Genom att fråga sig själv : ''Vem är jag med tre ord?'' Är det ord som jag tänker om mig själv på ett positivt eller negativt sätt? Förminskar det min egna självbild eller säger det sanning om mig ''Älskad, Unik, Värdefull'' ? Allas självbild påverka en mer eller mindre av personer och faktorer i min omgivning. Jag bruka ofta fundera på vem/vilka är det som påverka mig mest. Jag tror att min bakgrund har en väldigt stor roll i det hela. Då menar jag inte en roll som jag går och retar mig på varje dag utan en roll som får följa mig på ett fint sätt genom livet. En annan sak som också spelar stor roll är nog att jag blev allvarligt sjuk när jag gick i 8:an och fick avbryta min skola för en längre tid. En tid som jag först inte ville röra vid..

När jag väl vågade öppna mig och vågade prata om det offentligt var nog när jag träffade några väldigt speciella människor. Människor som uppskattade mig på ett mycket speciellt sätt, som sedan fick mig att våga lita på att jag var älskad. De dömde aldrig mig och de såg aldrig ner på mig som om jag vorre mammas lilla flicka eller en psykopatisk 16-åring som var vilsen i livet. Jag tror eller jag ska nog säga.. att det visste om hur dåligt jag mådde men inte exakt hur trasig jag var. Människor som ser bort från de svagas problem är människor som har fått tid att jobba med sig själva. Jag bruka ofta uttrycka mig '' Man kan aldrig älska någon innan man älskar sig själv. '' Dessa människorna hade redan blivit ''helade'' de hade också fått uppleva en kärlek som är väldigt sällsynt men ändå så himla synlig i våran vardag. Under dessa 12 dagarna mådde jag bättre och bättre för varje dag. De sådde ett frö med 120% kärlek i, hos mig. Just den kärleken gav de inte mig bara genom en kram och en ynklig mening '' Vi älskar dig'' Utan det fick ta flera dagar.. Eftersom vi levde tillsammans under så pass många dagar som vi faktiskt gjorde så krävdes det ju även många måltider och resor som i sin tur blir att man måste få sitta bredvid varandra. Bara en enda liten sak t.ex. att de bjöd in mig till att '' Sitt här bredvid mig, det finns plats'' Det värmde mig så starkt. Men som jag sa det var inte ''meningarna'' som gjorde mig hel utan att deras äkthet & uppskattning. De gav inte mig kärleken & ödmjukheten för att de behövde utan för att de ville. ( En stor skillnad) De var intresserade av mig, de ville bjuda in mig.. gång på gång fast jag sa ett tråkigt '' NEJ TACK! '' dag på dag.. Men sedan vände det.. De gjorde mig en tjänst för livet, en tjänst som var som en nyckel till himmelen. I början när vi kom hem skrev jag extremt ofta till del av de, bland annat på facebook. Samtidigt ville jag skrika i kudden för jag ångrade mig så, att jag först inte ville röra vid resan men nu var helt förälskad.. Mina tankar gick ofta ungefär så här : '' Tänk om dom bara tycker jag är den där psykopatiska flickan som inte har några vänner och bara ligger och gråter i sin sjukhus säng och försöker få kontakt & finna någon uppmärksamhet hos oss'' Men när fler och åter fler månader gick, så gick det upp för mig att det älskar mig. Genom att jag insåg att de ''tuffa brudarena & killarna'' faktiskt älskade/älskar mig för den jag är och inte för någon annan vågar jag ta större risker och chanser i vardagen. & Genom deras kärlek så har jag idag klarat av det störta en människa kan göra.. Att älska sig själv, Då menar jag inte att jag står och speglar mig 24/7 och skriker '' OMG vad snygg jag är'' Utan jag bär på en inre kärlek som växte upp i mig tillsammans med fröet..TACK!

(NL)

• LÅT din kärlek få värka i någon som behöver dig!
• Just DU kan vara nyckeln till en annan person!
• Glöm aldrig att du kan påverka!