svika mig själv från livet..

Jaa ?! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, jag har i alla fall inte haft tid att bogga tyvär eller vad man ska säga jag har inte orkat. Jag har verkligen inte mått så bra, jag har åkt in och ut från akuten nu den senaste veckan det rä problem i magen, fast dom vet inte riktigt vad det är för något problem. Jag känner lixom ingen kfrat med något alls. Jag ligger mest i min säng och sover eller gråter eller så är jag på sjukhuset. Jag förstår kanppt någonting själv. Igår var jag på bup och träffade min kontakt person. Vi snackade lite .. kanske om jag ska få antidepresiva tabletter eller något. För nästan varje dag står jag bara och skriker i tim tal och jag tårarna bara flödar ner och jag svettas jätte mycket och när jag sitter stilla och nt har något '' anfall' så sitter jag mest och skakar. Jag vill verkligen inte ha det så här. Jag har inte varit i skolan på nästan 3 veckor nu. Om man känner mej väl så vet man att jag stannar inte hemma av lat het utan jag stannar hemma för min hälsa. Jag orkar knappt gå upp, njaa asso inte så för man är trött utan för man tycker allt verkligen är piss om man ska utrycka sig så. Jag är så rädd men vad jag är rädd för vet jag inte riktigt. Idag skulle jag gå till en tjejgrupp som sjukhuset har , men jag orkar verkligen inte det heller. Jag orkar inte gå utanför dörren och veta att ajg ska åka bort jag orkar knappt äta jag orkar nästan ingenting alls. Nu kanske det låter som man ska tycka synd om mej, men jag har denna bloggen för min egna skull sen är det bara kul att folk vill läsa. Men jag är verkligen inte ut efter sån slags uppmärksamhet. Jag trodde att jag hade funnit ljuset efter jag gick in i väggen och opererade mej och allt det där , men nu faller jag sagt tillbacka i mörkret. Hur mycket jag inte vill falla tillbacka så det enda man kan göra är att ta hjälp och det har jag massor från både familj och sjukhus. Men det finns någon vilja som ska driva en den vilja som man har själv och bara man själv kan ändra på ingen annan. Men inte ens den kfraten har jag. Jag känner mig så väl själv att om jag ska ''plåga'' mig själv att tvinga mig t.ex. att gå till skolan fast jag mår så dåligt eller att bara tvinga mej själv att åka buss. Då mår jag ännu dåligare och jag faller bara längre in i mörkret. Jag kan inte hitta min kraft som ska driva mig. Många människor säger att man aldrig ska sluta hoppas .. och tro att saker och ting ordnar sig. Sån människa var jag också en gång i tiden men nu måste jag erkänna det för mig själv och för folket omkring mig att jag inte är längre. Jag tror att i mitt fall handlar allt bara om att jag ska få rätt hjälp att komma ut från denna onda bana .. men hur är en annan 5: a. Men jag har lovat mig själv att aldrig svika mej själv från livet.. och det kan jag lova alla som följer min blogg med.

Kommentarer
Postat av: Linafotol

Svar: Tack :D

2011-03-23 @ 15:46:01
URL: http://linafoto.blogg.se/
Postat av: Linafotol

Svar: Gör inte det till andra tyvärr :/

2011-03-23 @ 15:59:55
URL: http://linafoto.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0