Hopplöst att vara hjärtsjuk..
Idag har jag gjort veckans stor städning i huset tsm med familjen , känns så rent och fint. Nu vill man verkligen vara hemma inte lämna sitt hem
Ska ut och ta lite frisk luft snart de var längesen jag gjorde de. Tror jag kommer sov gött ikväll asso & de är jag verkligen värld. Hela den sista perioden har jag inte kunnat sova som nu in natt t.ex. kollade jag på kl sista gången vid halv 5 i morsen..
Längtar verkligen inte till måndag för då ska jag gå på ett stort möte uppe på sjukhuset och så ska jag prata om hur de ska gå för min framtid i skolan. Vill helst inte gå men ibland måste man göra saker som man inte vill.. Jag har t.ex. genom gått detta som jag berättade om igår. Det känns verkligen hopplöst för framtiden. När jag lägger fram massa förslag om hur jag vill ha det i min framtiden då kommer dom flesta''men...'' Jag kan tycka det är väldigt bra att jag vågar säga vad jag tycker och säga ifrån när de inte känns bra. Men jag har nästan gett upp och säga vad jag tycker. Jag är så liten fast jag är 15 år. Jag borde ju känna själv när jag tycker de blir för jobbigt , de är ju ingen annan som kan känna de. Men förut innan allt detta hände, så var jag väl en sån som tyckte att allt gör ont så fort man bara slog sitt finger eller något sånt de var bara ett exempel. Men nu förstår du vad jag menar.. Dom vuxna kanske tror att jag bara överdriver, vad vet jag vad dom tror? Men sån är jag verkligen inte nu. Nu vet jag vad ONT är och när de verkligen gör ont. Känner ingen mening att gå på detta mötet..Jag är flicka som är 15-år och kommer sitta där med mamma,pappa massa personal från min hem skola och från sjukhuset och sjukhusskolans personal och båda rektorerna för skolorna. Jag känner att jag inte pallar de. Jag har sagt de till flera men då kommer dom även då med sina '' men ....''
