BLEKINGEKRISET♥

Ååh blir galen det finns så mkt tid men ändå lyckas jag boka in så otroligt mycket så hinner ändå inte med ens hälften av allt som ska göras. Jag hade så gärna velat åka ner en vända nu t hbg och en vända till göteborg också. Menjag varken hinner eller orkar det. Jag tror jag själv lurar mig själv för liksom jag blir så stressad när jag går i plugget men sen när man väl är ledig som nu på lovet t.ex. Så har jag nästan mer för mig än vad jag har i skolan. Men liksom allt jag gör nu på sommaren är ju så sjukt balla roligt men nu har jag nog kommit t den där punkten att jag börja bli stressad och så. Det är ju inte meningen när man har sommarlog direkt. Men men denna dagen har faktiskt vatt helt awesome eller de är väl hela livet asso awesome men bara man inte känner att det är stressigt , oh det har det verkligen inte varit ikväll. För ikväll har det varit party mitt i veckan , kanske lite udda men så är det i alla fall. Imon ska jag nog vaara hemma och städa upp efter ikväll, sen ska jag nog höra med en fin vän om vi ska ta en fika som vi gör lite då och då. Men annars har jag faktiskt inte så mkt för mig eftersom jag valde bort både helsingborgsfestivalen och sen göteborg med nl så aah.. Vad händer liksom (; men kanske ändrar mej vem vet (;

Hallå i rutan .. jag hinner tyvärr inte skriva något längre har precis kommit hem från värsta shoppingrundor och helt fantastiska vänner. Men jag berättar mer sen imon måste städa nu för imon då ska de bli FEST HOS MANGE asso !

När man minst anar de då dyker en present upp från helt fantastiska människor.. De är inte bara en tröja utan det är en tröja som ligger så galet mycket omtanke och kärlek bakom. Jag blir lika tårögd för varje gång jag ser den. Fick den i förrgår.. så fantastisk lycklig man kan bli av en tröja. De finns liksom inga ord för hur mycket jag tycker om dessa människor. En sak jag inte förstår är hur man kan utstråla sån kärlek omkring sig bara genom att finnas vid ens sida. Jag har mött så galet många människor i mitt liv, men ingen som har kunnat berör på de sättet. Deras namn tystnar aldrig i vårat hus och verkligen aldrig inom mig. Dom räddade bokstavligen mig från döden.. Jag var så sjukt nära att ge upp men de var dom som fick mig att vända tbx. De låter fruktansvärt men måste erkänna att jag tror allvarligt jag skulle ligga i graven i detta laget om dom inte skulle fångat mig på den där resan. Jag minns mycket väl varje sekund av dom stunderna jag fick träffa dom och speciellt så minns jag några gånger första var nog på flygplatsen i Danmark och sen så när jag och 6 st andra satt på en slags kina restaurang i usa och jag bara snackade och fick dela med mig av något till dom och sen minns jag så klart alla våra fina prat stunder i dom där bussarna som vi färdades i när vi var i usa tillsammans. Finns det något bättre här i livet än att bli räddade i nöden? Tror allvarligt inte det. NO LIMITS .. näää det finns verkligen inte några gränser för hur mycket kärlek man får sprida..

Oj jag har verkligen varit med om så galet mycket fast ändå ingenting.. Det låter helt sjukt men så är det i alla fall. Jag och min familj drog till polen några dagar det var hur mysigt som helt. Det kändes as ballt för stunden att bo i dom lyxigaste sviterna på hela båtten, de livet var faktiskt ganska chillt men jag tror man tröttnar ganska fort om man ska vara så där pedantisk som personalen verkade tro vi var liksom allt skulle var perfa och personalen skulle springa i 110% för att hämta saker som man önskade till rummet...Men men det var trevligt i alla fall.

Jag kollar aldrig på ''barn'' filmer eller något sånt .. Men jag har en väldigt fin vän som bruka göra det antar jag i alla fall eller så har hon ett väldigt bra minne från hon var barn. Jag läste på henne blogg precis en sjukt bra dialog mellan Nalle puh och Nasse..

Klumpen i magen växer för jag blir bara mer & mer orolig för dig. Hur kan en vänskap sitta så långt in hos en så att man knappt kan stå av rädsla över att tappa dig. Jag är rädd att avståndet mellan oss ska skada våran vänskap, jag är också oändligt rädd att tiden ska sära på oss. Jag är rädd att vi ska växa ifrån varandra. Men jag är ändå så otroligt lycklig över att jag en gång fick lära känna dig. Den grunden kan ingen slå och ingen kan ta den ifrån oss, det lovar jag dig. Jag vill aldrig ge upp hoppet om att tiden ska köra över oss.. Jag har oändligt många vänner som är helt magiska , men det finns bara en som du.. Det är precis dig jag menar som verkligen inte tror att det är du.. Vad som än händer, allt från tiden, vill avståndet så kommer jag alltid att finnas med dig.

 

Ojojoj tjena mellan benen, vad de där lätt fel.. Det är så sjukt varmt i sängen kanske för att de inte är vinter utan en galet varm sommar. Kan verkligen inte sova , eller vänta lite jag har inte ens försökt. Det liksom finns så mycket som snurrar runt i mitt huvud så jag kände att jag måste få ut det på något sätt annars kommer jag aldrig kunna sova. Ibland funderar jag på allvar om jag liksom är kär i kärleken. För när jag känner att det finns kärlek i luften asso då menar jag inte bara kärlek utan även vänskap kärlek. Då blir jag helt knäpp jag liksom har något slags behov att söka kontakt och inte "lagom" utan jag vill verkligen dela med mej av min glädje överdrivet. Många tänker nog när man läser detta ääsh det är väl bra.. Men jag tror faktiskt också det är bra men inte för mycket det blir nog lätt så att de spårar ut och blir så väldigt överdrivet, eller har jag helt fel? Det är i alla fall min uppfattning om oss människor.. När vi verkligen känner oss älskade eller bara helt enkelt storm trivs så över driver vi så enormt mycket, man liksom bara svävar på moln, man tänker inte så mkt utan man kör i 110. Persoligen tror jag faktiskt att jag och även många andra har svårt att hitta ett chillt läge där man kan vara sig själv fast inte överdriva för mycket bara för man är i "centrum" vänner runt omkring kan nog tröttna på en galet mycket eller? Men en sak som tillhör detta snacket är att det är verkligen awesome och då menar jag verkligen awesome att ha vänner som accepterar en fast man kanske överdriver lite. De kallar jag äkta vänskap såna som tar en för precis den man är oavsett om man råkar överdriva eller inte. Nu kanske jag går in lite på mitt förra inlägg här ... Men när jag var som allra sjukast då svek dom flesta av mina vänner mig. Ett tag hade jag bara en vän omkring min ålder och det var en annan tjej som också var inne på sjukhuset under samma period som jag var där. Men annars så försvann alla föruttom 1 tjej i mina kretsar... Jag märkte att hon var rädd men hon ville finnas vid min sida. Kan ni förstå bara 1 enda. Av henne fick jag ofta höra vad dom andra i plugget hade sagt för skit om mig. Nästan varje dag under flera månaders tid hörde jag bara skit. Det var allt från stora feta lögner om att jag höll på att ta droger för att jag trivdes på sjukhuset. Alla små & stora bråk som hände på skolan oh som hade hänt vändes till mitt fel. Det var liksom så lätt att vända precis allt som hade gått snett hos var oh en till mitt fel. Veckor efter veckor låg jag på sjukhuset oh hörde allt ,men kunde inte göra något åt det. Men en sak som jag inte förstår idag är att när jag hade börjat bli friskare så kom alla mina "vänner" tbx till mig men dom pratade inte om det jag hade fått höra. Dom visste nog alla om att jag visste allt som hade sagts. Jag har funderat mkt på om dom var rädda precis som jag. Så det därför dom dämpade sin oro genom att snacka skit oh sprida falska rykten om mej som inte var där. Men jag förlätt dom utan att dom sa ngt jag liksom förlät dom inom mig. Jag vågade släppa alla skulder som dom hade lagt på mej för jag vågade lita på mej själv att inget av alla deras skit grejer var mina problem. Detta är något jag nästan alltid tänker på innan jag ska sova. Var det rätt att låta dom komma in i mitt liv igen efter deras svek när jag behövde dom som mest? Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag gjorde något sånt mot en vän. Jag hade alltid haft en klump hos mej och speciellt om jag inte hade vågat gå fram till min vän och pratat och bett om förlåtelse. Jag har alltid haft lätt att förlåta andra...Men nu inser jag att jag har ju faktiskt problem med detta för annars skulle de inte vara detta jag ligger och tänker på varje kväll innan jag ska sova. Har jag gjort rätt val?! Jag önskar både för deras del oh för min att i alla fall några ska komma och bara erkänna alla misstag och stå för vad dom gjorde. För vi alla vet ju vad som har hänt, men allt ligger under ytan. Jag. vill bara säga detta innan jag ska försöka sova jag är absolut inte arg jag bara vill höra att dom vågar erkänna det för deras egna del och kunna gå vidare. Kommer bara bli glad om någon/några kom t mej eller hörde av sig. Aldrig för sent men ni är redan förlåtna!

Sitter och kollar in min gamla blogg www.metrobloggen.se/tezsz Detta kanske låter lite konstigt... men jag är faktiskt glad över att jag fick vara med om att hamna i en sån period i mitt liv. Jag har lärt mig något galet stort av detta och det är verkligen obeskrivligt att vara med om. Men samtidigt önskar jag inte en enda människa att få vara med om något sånt. Btw för ett tag sedan så träffade jag några vuxna människor som berättade att dom hade gått in i väggen också. Men dom hade ''bara'' gjort det i ungefär 3 dagar och dom beskrev det, som deras värsta dagar i sina liv. Jag har faktiskt tänkt på det en del efter de där lilla samtalet.. Om några vuxna människor säger att det är det värsta dom har varit med om i sina liv.. är det dom som inte har varit med om mycket eller är det jag som har varit med om mycket som bara är 16 år?! & Dessutom var det fler än 3 dagar det handlade om när det gällde mig.. det handlade om ungefär 8 månader intensivt som jag tillbringade på sjukhuset och ungefär i 14 månader på gick det allt som allt från början till slut & efter ynkla 3 dagar kunde dom säga med handen på hjärtat att det var det absolut det värsta dagarna i deras liv.

Har ju sagt till theodora att jag skulle skriva något om henne här, men nu har allt försvunnit från mig. Men en sak som jag verkligen inte glömmer är att hon fick mig att förstå att jag aldrig är bort glömde utan alltid är älskad. Ni som kanske inte vet vem ''theodora'' är så är det en flicka som heter Tilde, vi har inte känt varandra länge men vi har i alla fall verkligen lärt känna varandra på djupet och den äkta sidan hos varandra.. på den väldigt korta perioden & det är en av mina absolut bästa vänner utan tvekan. Theodora2, Maggie, Sarah & Karin med stort K är också med där i svängen och många många fler .. men denna texten var verkligen riktad till dig Tilde. I början av denna text kanske det lätt som usssch nu måste jag skriva men jag menar verkligen inte på det sättet. Utan jag skrev detta för jag själv kände att jag ville, så misstolka inte de där är ni snälla. Att ge kärlek till människor är något galet stort men den är helt obeskrivligt galet stort att få tbx kärlek från den/dom man har gett till. Jag ångrar inte en enda sekund att jag åkte på TEJP det är nog det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv ska ni veta. Är så galet glad , vill bara sjunga ut min glädje.

Det är så mycket som jag vill dela med mig av tankar, händer , stunder.. Men jag vet aldrig vart jag ska börja. Känns så random att bara berätta massa upplevelser och tankar bara så där. Men det är ju faktiskt min alldeles egna blogg.. Men det är ändå så svårt att veta vad ni vill höra. Så ni får gärna skriva en/flera kommentarer om vad ni vill höra. Allt i mitt liv är så slött som det bara går att vara. Nu har det ju varit några veckor som jag har haft galet mycket för mig, men nu känns det som allt är som vanligt, tråkigt och rastlöst. Men sommaren är ju föresten inte slut än så det är ju en sak som är väldigt skönt. Btw jag kom ju in på BF lärling. BF= Barn & Fritid. Men en sak som jag verkligen inte förstår är.. BF finns bara på en skola här som heter Ehrensvärdska och lärling finns inte på den skolan och jag har ju en blandning av BF och lärling och lärlings programmet finns på en annan skola som heter Af Chapman. Så jag fattar inte riktigt vad det är för skola jag kommer gå på.. Känns lite strange att inte veta vilken skola man ska gå på.. Men men det löser nog sig som det mesta andra. Idag har det verkligen inte hänt något, typ bara städat och solat.. Min päron har ju märkt bara nu idag att allt börja bli som vanligt nu efter alla resor jag har gjort.. Så nu kom dom på att hela familjen skulle kasta pill på en karta.. så alla fick 3 pillar och så fick man välja något av dom 3 man träffade som man mest vill till. Så tjaa, nu ska vi åka på spontan semester + en utomlands semester om en vecka.. Jag fattar verkligen inte vad som är med mig jag som älskar att åka på semester men nu känns det som jag inte har någon lust med det. Har jag blivit för gammal eller stör jag mig bara på det? Jag vet att det är många i min ålder som inte åker på semester med sin familj, men det bruka faktiskt vara ganska mysigt att bara umgås med sin familj .. så jag får väl åka med även detta året.. men det känns lite B att göra det. Men det är väl bara att hänga och och se vad som händer. Nää nu ska jag faktiskt ut och springa kan inte sitta inne hela dagen och inte rör på mig. Ha det bra alla söta snäckor!

Hann verkligen inte blogga något igår..så det får bli ett inlägg här från skåne.. Dagen igår bestod väl inte av så galet mycket mer än att jag och sandra åkte tåg hela dagen typ.. Sen så var det litn ''fest'' när jag kom fram. Jag hade i alla fall det trevligt en sån där fredags kväll. Nu ska jag snart sticka ut en runda på pickik och senare idag ska jag möta massa fina vänner, längtar något galet mycket asso, men dock så är jag lite besviken på att några inte kom som jag hade hoppasts på att få träffa. Men det får bli en annan gång. Är glad för dom jag får träffa i alla fall. I LOVE HBG! Ha det galet bra & njut av dagen precis som jag ska göra nu.

Tjena tjabba hallå , eller rent ut sagt GOD MORGON! Usch vad tidigt allt ska vara, idag fick jag ställa min väcka klocka..för skulle gå upp och ringa UM. Asso vilka konstiga tider dom har.. 8-9 på morgonen, inte nog med det så har dom bara dom tiderna visa dagar.. Man kan ju faktiskt behöva nå dom även på t.ex. onsdagar.. det är ju inte så att jag inte har problem på onsdagar .. seriöst, tänk om det skulle vara så tjaaa , jag har bara problem visa dagar och bara 8-9 på morgonen och 15.00-16.00 men annars är jag frisk ^^ haha , ibland funderar jag på hur människor tänker.. Idag är det en sån där dag med dåligt väder & i min familj är det lite så kallad sorgsen dag kan man nog säga. Det är en sån där dag när det är begravning på schemat. Men senare i eftermiddag så väntar en mysig dag med Jenna, sen så ikväll så ska jag försöka boka biljett till det berömde tåget ''party tåget '' detta kommer bli awesome, jag som trodde att denna sommaren skulle bli lite så där konstig, men visst den blev super.. än så länge är det helt fantastiskt. På tal om en helt annan sak så funderar jag på om jag ska ta med mej longboarden denna gången ner t skåne.. Men men , kanske blir ett litet inlägg senare ikväll. Ha det galet bra även ni som inte har alla pomesen på talriken, men ni som har det ni får självklart också ha det galet bra!

Rubriken säger nog det mesta.. Detta kanske låter så fel , men ni som kanske har följt min blogg och min förra blogg vet vad som har hänt i mitt ''förra'' liv.. Men jag kan ju dra allt väldigt kort..och då menar jag väldigt kort. Jag adopterades när jag var en bebis, från syd korea. Min biologiska mamma och pappa visste ju om att jag var sjuk. Men när jag föddes så föddes jag med kejsarsnitt för att jag hade hjärtfel och det kunde typ bli dödligt om jag föddes på det ''vanligt'' sättet. Så min biologiska mamma sövdes och jaa allt sånt ni vet. Men när jag var 'ute'' så insåg dom att mitt hjärtfel var mycket värre än vad dom först trodde .. Så läkare i korea & min biologiska pappa bestämde sig tillsammans att adoptera bort mig för dom visste att jag ändå inte skulle kunna överleva.. men när min biologiska mamma vaknade så sa dom till henne att jag var död .. (detta hände samma dag som min biologiska store bror hade födelsedag) Så det var en enda fett lögn inför henne. Kan ni förstå om er man eller pojkvän hade ljugit om att erat barn hade avlidit .. Som sagt några månader efter eller kanske några år ( har inte riktigt koll på de, jag tror det är några år senare vi snackar om) Så dör min biologiska pappa i en olycka på jobbet. & det är lite det jag vill komma till .. även fast jag inte har träffat han så känner jag ändå en slags saknad.. även fast jag lever i en lycklig familj som jag stolt älskar, här i sverige som har uppfostrat mig och är min familj.. ingen ''låsas familj'' det är verkligen min familj och mitt hem.. men jag har liksom saknat han lite så där fast jag inte vet vem han är .. Men konstig nog nu efter alla mina ''tuffa'' år i grundskolan ... som verkligen har gått upp och ner .. och allt från min hjärtoperation nu 09 till att jag gick in i väggen... så har jag ju träffat helt fantastiska människor.. som har rest mej upp på fötterna och kunna bidra till den jag är i dag och speciellt funnits vid min sida.. Några av dom här människorna är ju solklart NO LIMITS men dom är ju lite äldre än mig ( visst ålder spelar inte så stor roll) Men nu när jag var på tejp så fick jag verkligen vara med om den här otroliga gemenskapen av KÄRLEK som är obeskrivlig, som inte finns bland oss i vardagen på samma sätt.. Dessa människorna var/är otroliga..och jag älskar verkligen alla, usch nu kommer en del tårar igen nu när jag sitter och skriver.. Paus (17 minuter senare ) nu har jag gråtit färdigt.. Kärleken är verkligen så enormt stor... även saknaden. Som sagt jag har varit med om ganska mycket i mitt liv.. blivit bort vald och utlämnad av min biologiska familj av omtanke för att jag skulle överleva samtidigt jag blev vald av min underbara familj här. Precis så vald .. tror jag faktiskt att jag är av mina vänner .. TEJP som jag var på det gick verkligen rakt in i mitt hjärta, jag var som en svamp bara sög åt mig allt jag fick uppleva det var en sån kraft som jag aldrig har känt. Jag fick lära känna vänner som jag alltid kommer ha vid min sida och alltid kommer bära med mig i hjärtat.. Men några speciella ..5 st , tänker inte nämna några namn .. men det fanns 5 st som verkligen var pricken över de stora'' I '' som berörde mig på djupet och fick mig att förstå en galet stor sak bara genom deras närvaro .. att jag är ÄLSKAD PRECIS SOM JAG ÄR. Det är ju ganska naturligt att man inte ska skämmas för sin bakgrund eller vem man är.. men jag tror jag har haft en längtan efter något som jag inte har kunnat sätta ord på, men det är nog just att få veta att jag aldrig ska tveka på mig själv ... det är något så stort så jaa .. jag är så evigt tacksam att jag har möt dom personerna .. det känns nästan som dom hade en uppgift till mig & jag hoppas verkligen att jag ska få chansen att träffa även dom nu till helgen. Självklart åker jag ju för att träffa massa vänner ... men jag har ändå en sån stark längtan att få träffa i alla fall några av dom här 5 personerna. Det är verkligen guld värt att få möta dom och säga detta och se dom i ögonen .. Känns så gött att veta att man är ÄLSKAD & har fått de bekräftat det är fler som bör få den bekräftelsen .. men jag åker ner för att ge dom den här bekräftelsen ..

Detta trodde jag verkligen inte att jag skulle göra , gå upp så här tidigt?! Jaja det känns skönt att inte sova bort hela dagen..Idag ska jag ta med Sandra in till ''city'' eller ärligt talat vet jag inte om det går att ta med henne till city för här har vi ju typ inget city... Men men sen ska jag försöka börja packa lite inför färden ner till underbara Helsingborg igen. Längtar så galet mycket att få träffa alla underbara människor igen. Kanske ska några av mina finaste vänner Tilde, Johanna, Karin & Magdalena också komma när jag ändå ska träffa dom andra. Detta kommer bli så awesome. Det är verkligen att leva livet.. när man kan dra iväg lite random till sina vänner och man vet att man får komma precis som man är. Äkta vänner det är verkligen något helt fantastiskt. Vill bara skrika ut min glädje, så underbart. Självklart har jag äkta vänner här med, men det är något alldeles speciellt att ha såna underbara vänner som man inte träffar varje dag. Jag kan tycka det är så häftigt att det kan dröja flera dagar eller flera veckor eller flera månader .. men ändå består vänskapen lika stark. Detta blev kanske ett litet konstigt inlägg men jag hade så lust att bara skriva av min glädje. Men nu ska jag gå ner och äta jordjobbar med mjölk och slänga mig i polen innan jag gör mig redo för att åka iväg. Puss!