I'mSoProudOfYou

Om en vecka är julen över och vi tar stora steg fram till den efterlängtade nyår:n.. eller vad säger man i den grammatiska översättningen..Jaja. Imorgon är julen kommen på riktigt, vi når vårat klimax med all vår julstök som vi har ägnat oss åt de senaste dagarna eller kanske veckorna. Hur som helst i morgon är det Jul. Ni vet julklappar och god mat. Sådant man bara går och längtar efter. Idag är en ruggig dag nere i Blekinge, diman ligger som ett tjockt moln bland husen och det är så där lite mysigt blött ute. Så jag föredrar skarpt att stanna inne. Men såklart så har jag min lilla hundis, som vill ut.. Så man får väl hänga med honom en sväng in i den mörka skogen. Men först tror jag att jag ska gå och göra lite knäck för att sedan ta knäcken och ge till ''gubben'' som alltid ligger på ett ställe i stan. En ''gubbe'' som aldrig någon verka bry sig om.. En gubbe som bara ligger där och kämpar för sitt liv. Det får bli min present & min stora insats i våran lilla stad för denna julen. Men om jag känner mig själv så kommer jag vara en nöjd liten flicka när jag går och lägger mig. Sedan kommer jag avsluta min dag med att säga..I'm so proude of you.

Människor som lider..

En After Eight i handen och julen är räddad.. Så skulle jag beskriva denna stunden för 3 år sedan. Att vi människor unnar oss olika grejer är absolut inget fel. Ni som känner mig vet ju mycket väl om att jag är en riktig funderare. En funderar som funderar och gärna använder mig själv som mitt egna boll plank. Det är bara jag som kan få fram de rätta svaren som jag förväntar mig. Men visst, det är galet tråkigt att bara sitta och bolla olika idéer varje dag och år ut och år in med sig själv. Men samtidigt kan det vara en smula skönt att fundera.. men bara det inte går över styr. Vilket faktiskt bruka hända mig extremt ofta, tråkigt nog. Men nu ska jag komma till mitt klimax med detta inlägget. Jag tycker det är grymt synd om alla som inte får chansen att fira jul. Istället förvandlas julen till en mardröm för många. Visst man kan skänka pengar och allt sådant och det är super bra. Men jag vill göra något personligt något som går direkt från mig rakt in hos en familj. Men det kan vara osmakligt kan många tycka men vart ska jag hämta inspiration. Varje jul känner jag dåligt samvete över att det finns folk, små och stora barn och även en och annan vuxen som lider så otroligt mycket. Det är klart att jag är glad för min egna skull också men att istället för att jag ska sitta hemma och glo och tänka på hur andra har det i flera timmar .. Varför inte ta de timmarna och göra något gott . Nää USCH! Detta kommer jag inte så långt med. Som ni kanske förstår lider jag av inspirations idéer på hög nivå.

FÖRLÅTELSE!

Ligger och läser en fantastisk tidning vid namn av IKON,så himla bra. Kanske för den har kristna värderingar.. nää skämt och sidor. Den är i alla fall riktigt bra. Just detta nr jag fick här om dagen handlar det mycket om förlåtelse. Förlåtelse är ett ämne som faktiskt till talar mig väldigt starkt. I mitt liv har alltid förlåtelse fått ta en stor plats ut av mitt liv. När jag läst artiklarna om & om igen, så är min första tanke vad är förlåtelse för mig egentligen. Jag ska vara ärlig, ämnet som jag alltid har tagit som en självklarhet, känns på något sätt konstigt och även lite skrämmande. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad som är skrämmande. Men att veta när man ska dra gränsen för hur många gånger man ska förlåta är svårt. Men att förlåta det är ändå ett sånt stort ämne så det finns många frågor som jag inte tror man vet exakta svaret på. Men förlåtelse för mig har alltid varit en kärlekskraft, att man accepterar det som har hänt, och då menar jag inte att det var okej det som hände. Men att acceptera att man kan lämna det. Men jag vet inte, som jag sa jag är väldigt osäker på denna fronten just nu. Hur många chanser ska t.ex. en vän få som sviker flera gånger om. I min uppväxt har det alltid varit naturligt att förlåta.. Men som i denna tidning där är det några bilder på en kvinna som har suttit i fängelse på grund av att hon var medhjälpare till ett dubbel mord och hon blev förlåten.. Hon visste ju mycket väl om att det var fel det hon och henne pojkvän hade gjort. Men att bli förlåten för en sådan sak.. Jag tror inte det spelar någon roll hur stor eller lite sak det än är. Utan det är hur många gånger man ska förlåta. Visst det kan vara svårare att förlåta om det t.ex. i detta fallet handlar om mord.. än en liten kompis grej. Men grejen i sig är ju den samma, när man har svikit det är då förlåtelse kommer in. Jag tror som sagt att det finns en chans för oss alla. Men NÄR exakt är det okej att säga nej till någon som vill be om förlåtelse om & om igen. Jag är helt förvirrad.. Vi människor reagerar på helt olika grejer men just denna grejen tilltalade mig så starkt. Vart hittar man dessa svaren, det kanske inte finns några svar. Vem skulle veta vad som är rätt och vad som är fel. Men vart sitter just MIN egna gräns, det är nog bara jag som kan ha det rätta svaret som räcker till för just mina problem.
Men förlåtelse kan ju också vara en slags KÄRLEK, GLÄDJE & SORG.. Att kunna förlåta andra har man ju även själv kommit till en stor insikt med sig själv. Det förknippar många människor med att man är mogen. Men då kommer ju nästa fråga vad är mogen? Nej detta leder bara längre och längre. Jag uppskattar gärna mail eller kommentarer.. om detta ämnet. Men jag tror nog att så länge man är nöjd med sig själv och sina beslut så är man förlåten för de misstag man gör. Det är naturligt att ha funderingar och även göra fel. Det är ju också en charm i sig kan jag tycka att alla vi människor och gör misstag och tar även fel beslut.

Kraften..

Dagarna bara flyger iväg, förstår ärligt talet inte vart tiden rusar iväg. Är det jag som håller på att åldras eller vad är det som händer. I helgen som nyss har varit var verkligen en efterlängtad helg i mina ögon. En helg där man fick samla kraft tillsammans med familjen nere i Malmö/ Köpenhamn. Det var länge sedan man bara låg och kände att livet leker och att kunna stanna upp och känna att man är tacksam för allt man har. Jag tror inte det var ett enda litet samtal som plingade i någons telefon angående jobb eller andra ''måsten grejer'' Det fanns ingen press i luften, ingen ångest utan vi fick vara tillsammans. Såna helger är så guld värda i mina ögon. Vi kom ner till Malmö i fredags kväll.. Junior ville så gärna gå ner till Pizza Hut. Så en timme efter vi hade checkat in på hotellet så begav vi oss ner till Pizza Hut i centrala Malmö. Klockan rann iväg, tiden hade redan hunnit bli kring 20.00. Då begav jag och mamma oss iväg till Limhamn, medan junior och farsan drog en runda på stan för att sedan gå tillbaka till hotellet för att chilla järnet. Medan the boy's tog hand om varandra så besökte vi de fin fina kollektivet.. Där vi träffade både Hanna, Paula, Susanna, Jonathan och Elin. Det var så galet trevligt att få höra deras röster och se deras leenden. Själv så förstår jag inte varför jag alltid blir så ''tyst'' när jag kommer till de. Jag liksom känner att det behövs inga ord från mig, känslan att kunna finnas i en gemenskap utan att behöva säga något. Den är väldigt ny för mig.. det låter jätte knasigt men jag har aldrig upplevt något sådant förut innan jag träffa nl. Jaja.. Klockan hann bli 23.45 innan mamma och jag var tbx till killarna på hotellet. Den natten sov jag godare än godast.. Nästa dag påbörjades av ett varmt bad på hotell rummet för att sedan bege sig ner till frukost och vidare till Köpenhamn. Där väntades en fantastisk utställning om Titanic och jag fick beskåda flera föremål som hade funnits med på Titanc.. Så galet häftigt att få se föremål som man princip bara får se en gång i sitt liv.. Efter den fantastiska utställningen så blev det en runda på stöget där vi även träffade på min morbror och hans flickvän.. Lite lustig att träffa på de så där hejsan hoppsan.. Sedan bar det iväg till Hard Rock Café. Att det alltid är lika go stämning vilket Hard Rock man än besöker.. Sedan gick vi såklart till Tivoli så otroligt fint det är där när det är jul och allt. Sen avslutade vi en familje middag på Jensens Böfhus innan vi åka tbx till hotelet i malmö. Detta var väl lite kort fattat vad som har hänt de senaste dagarna. Btw jag har ju även fått jul lov så nu är man fri från allt tungt man har gått och burit på. Detta lovet ska verkligen få bli en livskraft.. inte minst för att jag ska till livskraft utanför hbg utan ja kraften ska få komma tillbaka till mig förhoppningsvis och att jag sedan ska kunna återvända med ett strålande leende 2012 :)




 



14-15/12-11

14/12-11 Jobbade galet länge igår.. 11 timmar, kan ni förstå att lilla jag jobba 11 timmar utan ett öre.
Som sagt gårdagen började klockan 05.00 en timme senare stod jag utanför förskolan och skulle på börja min arbetsdag. Det är sjukt att så små barn blir uppdragna från sina sängar så tidigt för att bege sig till dagis. Om jag tycker det är jobbigt som är snart 17 år vad tkr inte de då? Som sagt nu ska jag inte tjata om att det var tidigt. Dagen rullade på, det är alltid lika mysigt att gosa med de små barnen och se deras leende lysa upp när man leker med de. Det kallas verkligen livskraft i mitt liv. När jag ser hur glada människor blir när man tar sig tid att uppmuntra & hänga/leka med de. På tal om att göra andra glada så fick jag verkligen tbx så galet mycket kärlek på kvällen då vi hade luciatåg (14/12) med alla barnen i en kyrka där alla föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och syskon satt.. Ja ni vet alla såna när och kära. Efter luciatåget så serverades det fika och det var då massa föräldrar kom fram och gav mig så galet mycket kärlek för att jag tar hand om deras barn. Det glädjer mig verkligen att höra hur deras föräldrar förklarar gång på gång hur deras barn pratar om mig där hemma och alla våra bussiga grejer vi hittar på tillsammans. Det är när man får tbx allt man ger som man storm trivs i sitt jobb.
Från detta till något annat, så fyllde världens finaste Tilde år. Men det var inte bara Tilde som fyllde år utan även coolaste Nicklas. Men idag den 15/12 så fyller verkligen världens underbaraste Lisa år. Nu är du ingen ton-åring längre utan en riktig kvinna med fötterna på jorden. Fast fötterna på jorden har du haft länge. GRATTIS ALLA TRE!

LYCKAS ATT SY EN KLÄNNING?!

Hann tyvärr inte blogga igår för jag jobbade så sjukt mkt. Men idag är det tisdag och det betyder ju LEDIG från jobbet men tbx till PLUGGET för min del.. Så LEDIG & LEDIG vet jag inte precis.
Ingen kan väl ha missat att det är lucia idag, så därför så hade vi inga lektioner idag, hade bara ett möte vid 11 med min lilla klass som består av 3 st. Känns som vi går i någon särskola, men det gör vi inte. Vi går lärlings programmet Barn & Fritid. Jag menar inte att det är något fel på särskolor inte alls.. Men ibland kan det kännas som om vi är lite ''speciella'' . Men hur som helst , mötet gick hur bra som helst. Där satt jag och Linnea med varsin fröken bredvid oss och ett stort fatt lussebullar och saft. MUMS eller något sånt?!
Sen så stack jag och köpte tyg för jag ska sy en egen klänning till nyår. Vi får se hur den blir, kanske inte alls blir nöjd. Men asso shit vad dyrt det är med tyg. Skulle ju bara ha några meter men det gick på 850 kr. Men jaja, man får väl unna sig något ibland. Men det känns ju inte så kul om jag inte klarar av att sy den. Då är det liksom 850 kr rakt i havet. Jaja Nu ska jag ladda inför i morgon då jag ska jobba 11 1/2 timme (y)
BTW bakade makroner här om dagen


VemHarSagtNgtOmTåg?

Hoppsann råkade visst hoppa på tåget i fredags efter skolan.
Tåget tog till mig först till hemstaden Hässleholm sedan vidare till Ängelholm och till sist Helsingborg. Så kan det gå när man känner sig för uttråkad i sin stad. Tog även en liten sväng ner till min fina mormor & morfar och hjälpte dem att jul pynta. Känslan när man sitter i deras soffa och dricker saft och äter bullar är helt fantastisk. För att sedan ta med de båda ut så att de fick lite frisk luft i sig, känns alltid lika bra att kunna hjälpa till när man har möjlighet till det. Veckan som kommer ser jag verkligen fram emot, lucia tåg och allt. Speciellt ser jag nog fram emot att se de små barnen 0-5 åringarna komma i gången med sina små ljus och dräkter i kyrkan på onsdag.
Hoppas ni får en mysig kväll & vecka!

Snabb skrivet från köket!

Åh vilken fantastisk dag!
Chill dilla i köket med ett kort blogg inlägg

Dagen inleddes med att klockan aldrig ringde. Mamma kom in till mig klockan 07.00 och frågade vad jag gjorde hemma. Jag började ju faktiskt jobbet klockan 07.15. Så det var ju ingen bra start på dagen direkt. Jag greppade telefonen och slog nr till jobbet. Så hör jag hur en av mina kollegor säger på andra sidan luren '' Nämen ta det lugnt hjärtat, kom när du kommer. Säger jag som är din nya handledare. (skratt)'' De hade tydligen bestämt att jag skulle få en ny handledare på jobbet, för den andra kände att h*n hade för mycket att göra, så h*n hade inte riktigt tid för mig. Min första känsla var ( ÅH HIMEL, HUR SKA DETTA GÅ?) Men bara 5 minuter senare med plattången i handen så fick jag en annan känsla i magen.. Att det faktiskt skulle bli helt awesome, och det blev det också. Helt underbar dag, så det är verkligen tummen upp för denna dagen.

Grunden som gör en unik!

Förändras man som person när man kommer in i nya kretsar?
Ja, detta har väl varit min stora fråga de senaste dagarna.. Jag har alltid strävat efter att kunna vara mig själv, men visst det har funnits många brister på de området om man säger så. Nu har jag ju börjat jobba och börjat i nytt plugg. Jag skulle nog säga att jag har förändrat mig helt sedan jag gick i grundskolan. Men visst man har ju fortfarande en grund i sig som gör en unik. Men jag trivs ju verkligen i plugget och trivs ganska bra på jobbet också. Jag har aldrig känt att mitt liv har rullat på som nu. Ändå ''sörjer'' jag för jag saknar mig som jag var innan. Visst man kan förändras, och jag har nog förändrats ganska mycket efter jag träffade nya kompisar i plugget. Men vart är jag?! Jag har till och med stängt ner mitt fb konto, för jag känner inte behov att ha fb längre. Då menar jag inte att det är hela saken, men det är ju såna saker som jag har ägnat mycket tid till innan, som jag nu har lagt på hyllan. Jag har börjat träna regelbundet ( vilket jag gjorde lite si så där innan ) Jag förstår inte vart jag är, den där riktiga ''Tezz''... När är det man ska dra gränsen för att vilja tillbaka till en ond period i sitt liv och när ska man låta sig själv gå vidare. Sedan jag gick i 9:an så har jag haft en slags morot för mig själv att förändra mitt liv till något ljust och samtidigt storm trivas. Men nu har jag nått mitt mål utan att jag har tvingat mig till det. Jag har bara låtit allt ta sin tid, men NU DÅ? Vad händer nu? Jag är ju super nöjd med mitt liv men ändå saknas något. Kärleken kanske? eller kanske bara förändring? Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns, men jag är så galet besviken på mig själv.. att jag inte klarar av att tycka om det. Varför jaga efter mer och mer saker. Det är ju precis det jag stör mig på hos andra människor. Jag är så rädd att jag ska glida in någon slags chill still , så jag inte klarar av att kunna ta emot utmaningar som är jobbiga när det väl gäller. Människor i min omgivning säger ofta '' Du har haft det så jobbigt, nu är det din tur att ha det bra'' Ungefär så säger de. Det kanske är så, att min tid är inne, att grejen är att jag bara ska få njuta av livet och familjen och vännerna? Som sagt är så besviken på mig själv! Jag säger det till mig själv men även er andra.. Varför inte ta vara på tiden när man mår bra, och har sin familj och vännerna i livet. Ett liv kan förändras snabbt..

Storm & Regn!

Storm, regn och höga vågor från havet som flyger upp på land..
Det är då det är som allra bäst att övningskörning eller vad säger ni? Visst det var mysigt, men kanske inte rätta timeing. Nu måste jag sätta mig och plugga lite på en LÖRDAG.. Är det verkligen accepterat..?!

Ta vara på tiden innan tigern kommer & tar dig!

Veckorna går och jag har fortfarande inte bloggat på över snart 3 veckor!




Vart tar all tid vägen? Det är så himla mycket jag vill dela med mig av, men vet inte när jag ska ha tid.. Man bara halkar efter med bloggandet. Det har så hänt så galet mycket nu på senare tid, jag kanske håller på att bli sines sjuk. Nej det får vi verkligen inte hoppas på.. Men just den känslan att tappa kontrollen på sig själv och inte veta något om sig själv. Visst det kan ju vara jätte mysigt att  slippa tänka, men så fungerar ju inte livet. Jag kanske tänker för mycket. Usch!
Jag går till mitt jobb/skolan sen går jag hem och gör min sysslor och det är allt. Visst  det låter sjukt tråkigt men jag har verkligen ingen kraft när jag kommer hem att göra något annat. Visst jag är inte sliten och trött så att jag håller på att gå in i väggen igen, men jag är sliten och trött på ett skönt sätt. När man kommer hem och känner att man har gjort andra människor glada genom att vara extra trevlig och säga ''Hej'', eller ta den där extra stunden att jobba över det där 10 minuterna  när man är uppe i en lek med barnen. Glädjen blir så underbar i livet när man kan vara spontan på ett fint sätt, om ni förstår mig. Men jag ska säga det är många dagar, speciellt nu på sista tiden, så har det känts som en tiger som bara river upp massa sår i mig. Men än så länge har den där livskraften drivit mig att sprida glädje, men snart så har den där tigern rivet upp för mycket.
Jag har lovat mig själv att hoppa av skolan om jag allvarligt mår dåligt av att vara där. Men visst tider förändras även en själv faktiskt. Jag ska verkligen kämpa, det är ju inte vännerna och så som gör det, just bara att vara där det är det som känns så illa på något sätt, kan liksom inte riktigt sätta ord på det. Kanske är bra att inte kunna sätta ord på allt. Ibland får man helt enkelt låta saker och ting visa sig med tiden.
Jag har ofta bråttom med saker och ting. Varför inte chilla lite.. Neaj så är inte jag (tyvärr) Allt ska gå så himla fort.. precis som det ska gå när jag ska köra bil. Skämt och sidor, varför ska det alltid gå så fort?
I tisdags var min lilla klass på 8 st på bio och kollade på filmen ''En dag'' Den tog verkligen upp punkter i livet som är så självklara men man är så vardags blind.. Jag ska erkänna jag måste verkligen jobba på att bli bättre på att ta vara på tiden. Som i morse stod jag och skrek på pappa hela morgonen ( 2 timmar) När jag kom fram till skolan, kände jag sådana fruktansvärd skuld.. varför? Visst man måste ju få visa sådana sidor, men att må så fruktansvärt. Det är som om tigern river upp 3 extra sår som egentligen inte hade excisterat om jag aldrig hade skrikit. Jaja.. det är redan gjort, att läka sår det går inte på en dag, men det går så länge man är öppen för att ändra sitt beteende. Jag ska verkligen börja att hitta på saker, och ta en kvalitetstid med mig själv varje vecka. Just för min egna skull.. Kvalitetstiden kanske inte alltid är en extra runda på stan och shoppa loss men bara att ta det lugnt. Det kan räcka med att tända lite värmeljus och sätta på en ''fridfull'' musik.

Nej nu får jag nog sätta stopp för denna kvällen..







RSS 2.0