BLEKINGEKRISET♥

Ja, detta har väl varit min stora fråga de senaste dagarna.. Jag har alltid strävat efter att kunna vara mig själv, men visst det har funnits många brister på de området om man säger så. Nu har jag ju börjat jobba och börjat i nytt plugg. Jag skulle nog säga att jag har förändrat mig helt sedan jag gick i grundskolan. Men visst man har ju fortfarande en grund i sig som gör en unik. Men jag trivs ju verkligen i plugget och trivs ganska bra på jobbet också. Jag har aldrig känt att mitt liv har rullat på som nu. Ändå ''sörjer'' jag för jag saknar mig som jag var innan. Visst man kan förändras, och jag har nog förändrats ganska mycket efter jag träffade nya kompisar i plugget. Men vart är jag?! Jag har till och med stängt ner mitt fb konto, för jag känner inte behov att ha fb längre. Då menar jag inte att det är hela saken, men det är ju såna saker som jag har ägnat mycket tid till innan, som jag nu har lagt på hyllan. Jag har börjat träna regelbundet ( vilket jag gjorde lite si så där innan ) Jag förstår inte vart jag är, den där riktiga ''Tezz''... När är det man ska dra gränsen för att vilja tillbaka till en ond period i sitt liv och när ska man låta sig själv gå vidare. Sedan jag gick i 9:an så har jag haft en slags morot för mig själv att förändra mitt liv till något ljust och samtidigt storm trivas. Men nu har jag nått mitt mål utan att jag har tvingat mig till det. Jag har bara låtit allt ta sin tid, men NU DÅ? Vad händer nu? Jag är ju super nöjd med mitt liv men ändå saknas något. Kärleken kanske? eller kanske bara förändring? Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns, men jag är så galet besviken på mig själv.. att jag inte klarar av att tycka om det. Varför jaga efter mer och mer saker. Det är ju precis det jag stör mig på hos andra människor. Jag är så rädd att jag ska glida in någon slags chill still , så jag inte klarar av att kunna ta emot utmaningar som är jobbiga när det väl gäller. Människor i min omgivning säger ofta '' Du har haft det så jobbigt, nu är det din tur att ha det bra'' Ungefär så säger de. Det kanske är så, att min tid är inne, att grejen är att jag bara ska få njuta av livet och familjen och vännerna? Som sagt är så besviken på mig själv! Jag säger det till mig själv men även er andra.. Varför inte ta vara på tiden när man mår bra, och har sin familj och vännerna i livet. Ett liv kan förändras snabbt..