BLEKINGEKRISET♥

Oh nu var man hemma igen.. Morgonen var verkligen inte att leka med om man säger så.. för de första var jag så sjukt balla trött och tänkte nu ska jag ta bussen till skolan , vilket jag aldrig gör annars. Får alltid skjuts till skolan annars , men kände nu ska jag börja ta tag i de. Man måste ju börja ta tag i sitt liv och ta ansvar någon gång.. så varför inte idag? tänkte jag. Så trött som jag var så begav jag mig med en baguette i handen till bussen. När jag väl kollade på klockan .. så insåg jag att jag nog hade missat bussen .. men jag tänkte den kanske kan vara sen en dag som denna? Vilket den var .. så jag hann precis och då menar jag verkligen PRECIS.. Väl på bussen så kunde jag pusta ut.. 20 minuter senare var de avstigning mitt i centrums gator.. klockan var 07.35. Kände mig så sjukt stolt över mig själv att jag hade åkt buss på morgonen. Men något kände väldigt fel när jag klev av, de var ju typ inte en enda kotte på stan.. Jag funderade länge, kan de vara så att de är söndag idag? Men nej de kan de ju inte vara.. men dum som jag är tar jag upp min kalender mitt på gatan och ska kolla om de är måndag.. visserligen är jag inte blond men men .. Jag började gå till skolan.. på trappan där dom flesta bruka stå och röka var helt tom.. Hur kunde detta vara?..Jag öppnade dörrarna in till skolan.. Men VA ?!?! ingen var där? Jag var så dum igen så jag tog upp min kalender igen. Kan de vara så att vi har studie dag.. de var min nästa tanke.. Men svaret var nej.. Kände någon konstig rädsla inom mig, men sagta tog jag mina steg upp i den galna jobbiga trappan till 2 våningen .. ingen kotte där heller. I de laget hade jag redan börjat få gåshud .. Jag började gå upp mot den 3 våningen .. ingen där heller .. Jag begav mig till toan för min 3 tanke var kan alla kanske hänga där ... ngn måste väl vara dålig i magen ? Jag liksom halv sprang bort till toan .. känslan var som i en dröm och man får panik och bara vill ut från drömmen.. Men mitt i springandet så krockar jag med en ganska liten ensam kille.. Jag var väl i en sån chock så jag sa varken ursäkta eller sa oj.. Jag bara sprang vidare och låste in mig på toan .. och tog några djupa andetag .. Sen stack jag till bf1A klassrum & där hittar jag problemet efter nästan 40 minuters sökande .. dom hade ändrat schemat, så vi började 09.05. Sen tar jag upp min mobil och ringde Jenna som går på en annan skola. & dom hade tydligen också sov morgon .. Jenna erbjöd mig att att komma hem till henne en lite stund .. så de blev lite skönt häng hemma hos henne innan jag återvände till skolan igen på ''riktigt '' ^^ Ja så här kan de gå även för den bästa fast jag inte är blondis.. haha ;) Första lektionen inledde med pedagogiskt ledarskap med bf1A och samband med de lämnade jag in min analys som jag gjorde igår om människors utveckling i dom olika livs stadierna.. När de var färdigt så var klockan bara 10.15 och då drog jag och dom två andra bf lärlingarna ut på stan för vi behöver ju inte vara med och läsa engelska med bf1a så där satt vi på stan. Sen drog vi och lunchade mysigt värre asso att hela klassen går och lunchar tillsammans haha 3 st i en klass LOVE IT ! Våran håltimme sträckte sig till klockan 12.10 sen pedmä och sen satt vi bara och kollade en film så aah skoldagarna är jobbiga dom ;) Skolan har ju börjat bli hårdare och hårdare har jag läst om.. men de kan jag knappast hålla med om.. Längtar verkligen till imon när vi ska vara på östersjö och läsa svenska och matte med floristerna :) Asso tjena mellan benen vilken dag jag har fått uppleva än så länge .. Men de finns mycket att upptäcka , dagen är ju ännu inte slut ^^ '

Nu sitter man här igen och inväntar en ny vecka med nya händelser och ett nytt äventyr. Helgen har bara flugit fram, förstår inte att man kan hinna med så mycket på en helg. Har bland annat varit en sväng i härliga skåne. Tyvärr hann jag inte allt som jag hade planerat att hinna med. Men jag hann i alla fall gå på en fest , och sen köra longboard i 4 timmar. Men helgen har varit bra i alla fall. Han dock faktiskt inte gå på en vigsel som jag hade tänkt och nästan tackat ja på. De kändes lite surt att man inte hann gå på de. Hade ju faktiskt tagit med mig värsta klänningen . Men men så får de bli i alla fall. Kände att det var bra att jag åkte hem i lördags kväll/natt för jag hade värsta analysen om människors utveckling som skulle vara färdig tills i kväll. Men den gick ju bara på 5 minuter så känns lite dumt att jag åkte hem från skåne bara för att jag trodde att de skulle kräva mycket tid att skriva en analys. De hörs liksom svårt när man säger att man ska analysera människors utveckling tycker jag i alla fall de gör. Men man fick ju desto mer tid till annat här hemma. Stack till pojkvännen en runda i eftermiddags, sen hann jag med att träna i kväll också så man känner ju ändå att man har kunnat fylla upp helgen med lite festligheter. Imorgon ska bf lärlingarna vara med bf1a så de ser jag fram emot på sätt och vis. Men jag längtar allra mest till på tisdag för att då är ju bf lärlingarna med floristerna och då snackar man att de är galet chillt asso. Skoldag från 08-11 sen får man gå hem och slagga och kliva upp lagom tills dom andra slutar plugget vid 4. Då känner man att man har de bra asso. Nu ska jag gå ut och möta axel så ska vi gå våran lilla kvälls runda klockan 22.19 känns ju väldigt bra (y)

Hallå i rutan igen! Asso detta är något som jag verkligen inte förstår mig på.. När man har börjat på gymnasiet borde man inte ha vuxit ifrån de där fjantiga barnsliga betendet? De fövånar mig verkligen att inte fler som jag har mött på min nya skola inte har gjort de. De visar bara på hur osäker man är om man håller på att fjantas och inte säga hej när någon annan säger hej till den eller att man skrattar åt någon. De är så enkelt att kunna sprida kärlek men de är desto svårare att ge kärlek till folk som inte vill ta emot de. Jag blir så besviken när jag ser några på skolan inte släpper in visa personer i sina grupper som faktiskt inte har gjort dom något. De verka ju mer vara så fortfarande, att dom flesta men absolut inte alla men dom flesta som sagt.. kollar på utseendet om de typ ser ''okej'' att snacka med. Är de inte så att insidan borde komma förre? innan man ger sig på utseendet. Visst alla människor fungerar så i ett eller annat fall. Men jag menar man behöver ju inte utesluta folk bara för man har hört rykten som kanske inte stämmer vad vet ni om de? Ge alla människor chansen att visa vem dom är. Döm inte någon efter om dom har smink på sig eller ej eller om dom har dom rätta kläderna på sig. Alla vi är världa en chans i skolvärlden även utanför plugget också så klart . Ni kommer tjäna på att vara trevliga i längden inte otrevliga. Jag ska inte säga att folk ska vara på ett visst sätt men jag uppmuntrar er ändå på sätt och vis att ni ska de, för ni har ingen aning om vad dessa personer har varit med om innan. ALLA ÄR VÄRLDA EN CHANS! Man kan liksom inte döma någon innan man känner den. Folk kanske ''failar '' den första gången eller den andra gången men vi människor vi är ju byggda så att vi dömer inom dom första 10 sekunderna. Men var så kallad ''nyfiken'' och våga ändra på saker.. dåliga vanor t.ex. . Alla människor är välkomna i min värld oavsett om dom har smink eller ej eller vad dom nu har för ''fel''. De är insidan som räknas och de är den man måste känna till innan man kan döma en person. De är mänskligt att göra fel och så kallad faila .. men glöm inte den stora grejen: behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men om du bara beter dig som en skithög mot andra hur kommer du då få de..? Även om du inte ser skiten som du får tbx så finns de alltid snack om vilken skithög men främst i andras tankar .. Så tänk verkligen igenom de kan räcka med att bara säga ''hey'' eller lee när du möter någon. Du har verkligen inget att förlora... om du är rädd för hur dina kompisar ska ta de om du säger ''hey'' till ngn som inte är lika popis som du .. Så gissar jag till 99% att dina polare kommer tycka du är mycket tuffare även om dom kanske inte säger de med ord.. Så tror jag verkligen de innerst inne hos var och en avg dina vänner. För den som vågar de är den som kommer längst.

Åh känslan över att vakna och sedan somna om den är bara för underbar, ja i alla fall dom gångerna man kan de... Idag vakande jag och tänkte åh shit nu är jag verkligen försenad klockan stod på 08.30 och jag tänkte att jag började 08.00. Men känslan sjönk snabbt när jag kom på att jag faktiskt var ledig idag wiho nu kan jag somna om igen tänkte jag. Men nej .. de gick inte tankarna flög snabbt i mitt huvud om hur skulle de vara om en lärare har sagt fel till mig och jag inte dyker upp. Känns ju väldigt bra eller? Sitter fortfarande orolig över om detta faktiskt är rätt att jag ska vara hemma. Men samtidigt vågar jag inte lyfta luren och ringa och fråga. Vad skulle de göra för intryck om jag bara ''hallå jag måste bara fråga, är jag verkligen ledig idag?'' Om man frågar en vuxen om detta skulle den nog säga de är bäst och ta de säkra förre de osäkra. De kanske är så men jag vågar verkligen inte, är en redig fegis av mej måste jag erkänna. Jag tänker nog för mycket vad folk ska tycka och tänka men men .. man får väl helt enkelt lita på vad hon sa för hon är ju trots allt min mentor. Men jag har i alla fall en läxa som jag skulle kunna ta i tu med. Lite mer än 30 sidor om barns utveckling. Så de känns dock inte så jobbigt att läsa, som om de skulle vara typ en klassiker i svenska. Då kan jag säga att den läxan skulle inte bli gjord haha ^^ nä skojjar bara klart den skulle blivit. Nu ska jag nog försöka av runda detta blogg inlägget. Jag hoppas verkligen alla ni som läser min blogg har de lika bra som jag har de på era gamla som nya skolor/jobb.

Hallå i rutan allihop! Asso jag har har allvarligt inget sug efter datan längre helt knäppt men så är de i alla fall. Jag känner liksom inget behov längre. Börjar jag bli gammal eller vad är de frågan om? Btw skoldagen har varit helt fantastisk.. när bf skulle ha matte vid ungefär 11 så fick jag gå om jag ville. Så ah idag var de en redig kortis dag. Sen frågade jag min lärare om jag skulle komma in till skolan i morgon för att ha någon lektion och de svar jag fick av henne var : Nää du kan stanna hemma i morgon. Ska man gråta eller skratta för att man slippa skolan. Asso jag har ju inget att göra på dagarna alla polare är ju i skolan.. och mamma och pappa jobbar så där sitter jag på min säng och vet inte vad jag ska hitta på. Liksom de är lite tråkigt att gå på stan helt själv dag ut och dag in. De känns liksom som jag inte har något liv. Kanske ska skriva en bok som handlar om ''den ensamma tjejen när alla är i skolan? '' nää de räcker gott och väl med min blogg.

Åh, de är så mycket man ska göra och så mycket som händer, så har liksom inte tid med att blogga hur mkt jag än skulle vilja. De har verkligen hänt så galet mycket på dom här veckorna som jag inte har bloggat. Några snabba grejer..

Åh nu är de precis en vecka kvar till jag får möta min nya klass. Det ska bli så roligt och se vilka alla är och om man kanske kommer med någon man känner. Även fast jag är så sjukt nervös så ska jag försöka lägga fokus på att göra mitt skol arbete och sprdia kärlek omkring mig. Jag hoppas också dom flesta jag kommer med har mognat till de mer ''vuxna'' hållet. Än min förra klass, kan ju knappast säga att dom var speciellt mogna. Men ändå var de någon slags charm i de hela. På något sätt så önskar jag faktiskt att jag skulle kunna gå tbx till porten ( min gamla skola) . Men man måste nog släppa en del saker.. för om man aldrig ta nya grejer så hur ska man då kunna útvecklas som person. Jag är nog trots allt ganska taggad inför nästa vecka. Men på en vecka hinner man ju med mycket på ändå. Många intryck och nya människor. Nu snart ska jag dra mig till tåget eller kanske inte snart utan om några timmar för att sätta mig på tåget för att åka till Sölvesborg för att träffa Maria btw Charlotta kommer också hoppa på tåget fast i Karlshamn. Detta ska bli så kul och åka på läger och träffa nya människor.. och spralliga barn med sån kreativ inställning. De känns lite ovanligt att inte åka som vem som helst på lägret utan en ledare. De ska bli så kul att se hur ett läger är fast från andra sidan eller vad man ska säga. De är ändå den här läger känslan men ändå på något annat sätt, vet inte riktigt hur jag ska beskriva de, liksom bara helt awesome. Sen kommer jag hem på lördag och då ska jag vara barn vakt hela natten lång typ de ska bli roligt. Jag älskar verkligen att kunna hjälpa till och sprida kärlek. Jag gör faktiskt inget för att få betalt utan bara för att sprida den berömda kärleken till andra människor. Har ni också känt så någon gång att man bara vill hjälpa utan att pengar är i fokus? Jag har en kompis h är alltid beroende av pengar. I h värld går typ allt ut på pengar. Så ser faktiskt inte jag på livet. I min värld är de Kärleken till varandra som besgrar de. Om man har vänner så är man rik som jag bruka säga;)

 

Nu har jag sovit min första sömn hemma efter jag kom hem från ungefär 28 helt underbara timmar med Ellinor nere i Kristianstad. Jag och Ellinor träffades på ett läger tidigare i sommar de var helt awesome. Man kan säga att vi har bara känt varandra knappt en vecka men ändå känns de som jag har känt henne ännu längre, de är helt galet vad man kan känna samhörighet bara på några dagar. Men som sagt nu är jag hemma igen. Idag ska jag bara ta de lugnt och läsa igenom massa grejer som jag hade missat inför ett läger inom dom kommande dagarna nere i Åhus. Detta kommer verkligen bli dunderbra. Jag vill dock också vara på en festival vid namn av '' Frizon'' men men man kan ju knappast vara på två ställen. Kan bli lite svårt;) Men jag ska bara koppla av där på dunderbra lägret och njuta galet mycket av dom sista dagarna på lovet. Btw jag ska vara ledare på lägret så de är därför jag inte kan åka på frizon. Men detta kmr säkert bli awesome ska ju få träffa både nya och ''gamla'' vänner som också ska vara ledare på lägret. Åh nu fick jag den där kicken så nu börjar jag få upp lägerkänslan.. Åh detta ska bli så underbart. Men en sak som inte är lika underbart är väl att sommarlovet börjar glida mot sitt slut. Men de med skolan blir säkert super bra till hösten. De är nog bara nu innan man vet vad som ska hända man är lite små ''orolig/nyfiken''. Men vi hörs väl snart igen(:

Hejsan på dig där bakom datorn, eller mobilen. Mitt namn är Ellinor och Tess befinner sig hemma i mitt källarrum just nu. Vi sitter och delar tankar och pratar om allt mellan himmel och jord. Vi har hyrt hem några filmer som vi tänkte fästa ögonen på under kvällens lopp. Vi kan numera bocka av att vi sett Irene Huss, sista filmen. Two more to go!

Du som hittat Tess fina blogg ska veta att hon är en mycket vacker människa med stort hjärta och underbara tankar att dela med sig av. Läs igenom hennes läsvärda inlägg, de kommer säkert lära dig något! Du vet hur man ibland träffar en del människor och bara känner en sjukt bra connection direkt. Sådan är Tess. Med Tess kan jag bara va mig själv. Ingenting känns framtvingat eller jobbigt, utan vi bara är och lixom snackar och jag stormtrivs i hennes närhet.

Lite bilder av mig (:

Blir bara mer besviken på dig så längre tiden går. Jag tog emot dig när du föll, jag fanns där hela tiden. Jag blev förälskad i dig.. Du sa att jag var helt underbar du visade din kärlek till mig. Men när de väl kom till punkten då blev du nervös du kysste mig gång på gång. Vem var du?! Du fick mig att smälta som glassen i solen. Allt var perfekt. Helt random uppe på ett berg satt du & jag. Men allt förvandlades på några få timmar. Du älskade inte mig. Men vad ska jag tro när du kysser mig gång på gång och säger att jag är underbar och håller om mig & tar min hand och erbjuder dig flera gånger att jag ska följa med dig hem till din familj. Vad ska jag tro. Allt känns som ett hårt slag. Jag HATAR absolut INTE dig, utan jag hatar hur du beter dig och de du gör men INTE dig. Jag gjorde allt för dig när du skakade. Allt var bara en lek. Vill inte att våran fina vänskap ska försvinna bara för att vi tog ett steg längre. Nu inser jag att vi aldrig skulle gå längre än vänner. Men vad ska jag göra, du kan inte ens säga förlåt för vad du gjorde.. Känner mig så lurad, när man kämpar för en sådan vän som du sen bara sticker du när du har fått kontroll igen. Känner mig så utnytjad. Att man inte kan be om förlåtelse .. Detta är inte bara dit fel utan mitt med.. jag gick med på att gå ett steg jag var med på att flytta spel pjäsen lite längre in.. Men jag försöker säga men du lyssnar inte. Vad mer begär du att jag ska göra?

Vet faktiskt inte varför jag tycker de är jobbigt att blogga nu för tiden. Jag hinner liksom aldrig med de. Mitt liv liksom rullar på som de aldrig har gjort. Allt verkligen stämmer fast ändå inte. Nää usch jag måste verkligen lära mig att ta vara på de jag har och inte glömma bort att leva. Men de är så lätt jag ser liksom bara massa problem hela tiden. Kan de bero på att jag börjar bli lite små nervös  för skolan som börjar snart, eller vad kan de vara. Jag tycker väl helt enkelt livet går för bra. Men är de så här livet ska vara?! Ska de inte hända något oväntat. Jag säger inte att jag vill ha förändring men ändå så vill jag de. Jag kan aldrig vara nöjd, vfr kan jag inte de. Är de något fel på mig eller? Som jag skrev i ett annat inlägg nu.. om min vän jb. Jag var liksom inte närvarande när hon fanns här. Men när hon hade åkt bort då förstod jag. Jag måste nog helt enkelt lära mig de.. Men hur gör man?! Jag vet nt hur mkt ni vet om mig men jag är ju adopterad från sydkorea som nyfödd för jag hade hjärtfel.. jag fick operera de när jag kom t sverige och sen så växte jag upp i skåne till jag var 5 år för sedan flyttade vi till blekinge .. men de förtäljer inte historien ..  09 i november fick jag göra om min hjärtoperation för de får man göra med vist antal år emellan. Men de var 50% att jag skulle överleva.. så jag svävade mellan död och levande .. efter ett litet tag efter jag hade kommit hem så började jag få anfall så jag hyperventilerade i tim tal jag visste inte ens vem jag själv var och jag blev en helt annan människa jag kände inte igen ngn människa inte ens mamma och pappa och även andra..   & jag tappade prat förmågan .. Dessa anfallen gjorde ju så jag fick åka till akuten ngr gånger .. ( anfallen kom ngr gånger i veckan ) Så med andra ord så blev de väldigt mkt jag fick åka till sjukhuset .. Efter många besök i ungefär en månad btw de började i slutet av december och början av januari 2010. Då insåg dom att de var ngt fel med mej .. dom kom på att jag hade blivit totalt utbränd helt stressad jag var nära döden igen. De var inte sådan slags stress som man tänker sig som många råkar utför  när man är i skolan eller på jobbet, utan jag kunde knappt prata och kunde inte gå heller ... kunde hålla mig vaken i ungefär 5 minuter. Jag blev inlagd på psykiatrin i ngr månader.. men jag fick komma hem på helgerna.. efter jag slutade och ha dessa anfallen så gick jag in i en allvarlig deppig period jag var självmordsbenägen .. jag blev kvar på sjukhuset fast av denna nya anledning .. jag klarade inte av att återvända till min vanliga skola så jag fick vara på deras speciall skola på sjukhuset .. jag klarade bara av att sitta från halv 9 på morgonen till klockan 12 och minus 1 timmes rast knappt de klarade jag av .. de var smällen jag fick av allt som jag hade gått igenom.. Jag kunde återvända till min skola nu i våras nästan två år efter.. Men de var en stor strid att återvända till min vanliga skola och min vanliga klass .. alla hade blivit så mkt större på två år.. jag fick se alla mina ''vänner'' som hade svikit mig under tiden jag var sjuk. Ingen hade funnits där för mig mer än en vän som kom en gång med sin mamma & en gång med sin pojkvän btw en annan tjej från min klass kom också fast jag tror hon mer kom för hennes mamma ville gå och hälsa på mig. Men de var när jag nästan hade blivit frisk något mitt emellan att jag hade gått in i väggen och var på väg in i den allvarliga deppiga perioden .. men annars hade ingen brytt sig om mig av dom i min skola. I alla fall inte som dom visade på ett schyst sätt.. Dag efter dag hörde jag var dom sa för skit om mig. Jag hade verkligen ingen chans att säga ifrån för jag var ju inte där. Många var så rent ut sagt dumma i huvudet på den tiden så dom trodde på allt dom berättade för varandra. De kunde vara så lätt för dom att kunna säga massa skit som inte stämmde. De var lätt för dom att utveckla de dom hade hört från något håll till något enormt stor grej som slutade med en helt annan sak som dom egentligen hade hört. Ni vet ju den leken som man kan göra när man är liten som heter ''viskleken'' hur många gånger slutar de med samma sak som första personen tänker på. De blir helt fel.. och ni kan ju tänka er när en sådan lek på går dag ut och dag in o nästan två år.. De blir ju en slags sanning i de för dom. Dom känner ju inte till de leken fortsätter bara i deras öron. Och speciellt när man är i 14 års åldern och många tjejer är in blandade i leken. Då kan de bli väldiga omständigheter.. Men visst alla gjorde ju säkert på samma sätt ingen vågade säga ifrån. Men en dag blev jag så förbanad så jag drog till skolan när jag hade fått ''benen tbx'' och tal förmågan. Då gick jag dit och avslöjade en person hur den här personen hade suttit och ljugit ihop en massa skit. De tog sån kraft från mig att bara ta mig till skolan och göra en sådan sak. Men jag var så stolt över mig själv när jag hade gjort de. Glädjen bara skrek inom mig. Men jag är så besviken att jag inte klarade bevisa att de var fler som hade gjort som denna personen hade gjort allså att sprida falska saker om en person som inte är där. Ni kanske tkr de låter helt vrickat att jag säger de men jag är faktiskt stolt över att detta har hänt mig.. för nu vet jag hur man ska vara som person. Jag fick hitta mig själv, och fick upptäcka mina egna gränser.. Jag fick en helt egen historia.. Jag som alltid hade tkt att wow jag är adoperad men de fanns så mycket att upptäcka. Men nu känns de som inget mer kommer hända.. Jag bara väntar och väntar , eller asså jag väntar ju inte på att gå in i väggen igen. Men en sak som jag vet att de väntar mig en operation om en snar framtid. Jag är så glad att de fanns några människor som kunde, alla läkare och allt som försökte få mig att må bra,. Jag kunde lee lite för stunden men jag kunde inte vara glad på ''riktigt'' på många år men nu 2011. Har jag funnit de jag har strävat efter.. och de är människor som alltid ställer upp för mig oavsett vad jag har för kläder, eller helt enkelt hur mkt pengar jag har i fickan. Dom älskar mig för den jag är.. Jag behöver inte vara tuff och jag behöver inte gå och ''festa'' varje helg utan dom älskar mig för mina egna beslut, dom stöttar mig fast jag allvarligt ser ut som en kinnes som många tkr. Men jag är en stolt sydkorean och de vet mina vänner om så kan man önska sig något mer.. saker kan aldrig uppnå samma krav som vänner. Btw nu till gymnasiet ska jag bevara min glädje inom mig ingen ska få ta den från mig. Jag ska gå dit som en tjej med ett glatt humör.. Jag vill vara öppen för nya människor och nya situvationer. Men jag ska akta mig för oäkta människor som inte älskar mig för den jag är utan för någon annan. Inna jag går så vill jag bara säga att ngra av dom som  var så elaka mott mig eller btw alla har jag faktiskt förlåtit i dagsläget fast dom inte har bett om förlåtelse. Jag måste nog helt enkelt gå vidare.. Men jag är en sådan människa som gärna tkr de är skönt och prata ut eller att skriva.. Så denna bloggen är bara min och drivs av en tjej med ett glatt humör och tror att alla människor kan förändras till de goda.