Överkörd..
Åh vilken fin dag
men fyf'n vilket dåligt slut.
Är de inte så att fina stunder ska sluta lyckligt?
Jag tror minsann jag aldrig får uppleva den känslan som jag fick uppleva på tejp och tiden med nl.
De ska alltid var något som blir fel i min vardag. Jag var på väg att skriva att jag aldrig får njuta av en hela dag fel fritt men de var fel sällan ska man nog säga. Denna dag som har varit så otrolig fin på många sätt ska förstöras så galet mkt. De känns som jag har fått en spark rakt i magen och ett djupt sår. Jag kämpar varje dag att hålla mig på marken och inte tappa fokuset på min pappa.. Men ibland går de inte att hålla sig på marken.
Har ni upplevt känslan över att kämpa för en vän och gör nästan allt för den ska få de så bra som möjligt. Men när den vännen har nått sitt mål som man har hjälp den med försvinner den. Kan folk aldrig vara tacksamma för de man gör för dom. Så fort de går bra så får man inget tbx, bara en enda hård spark av krossat hjärta. Jag bruka säga att om man ger kärlek så får man alltid dubbelt tbx. De håller jag fast vid men ändå så tvekar jag. Jag har träffat så otroligt många människor i mitt liv. Var och en har jag en speciell relation med. Men nästan 40% så blir jag sviken och utnytjad för jag är för snäll. Jag låter helt enkelt många köra över mig på olika vis. Jag ger mig ofta i strider. Jag vet att jag själv har rätt i de jag säger , men ändå så ger jag mig för jag orkar inte stå och bråka eller diskutera de. Men en sak som jag nog måste bli bättre på är att stå kvar och ta striden. Men jag orkar inte för jag har inte den kraften som jag är så ledsen för. Jag får sån kraft genom visa speciella människor och den uppskattar jag och bevarar djupt inom mig. Men .. varför låter jag folk ta glädjen som jag har från mig.. Som jag skrev i förra inlägget jag måste lära mig att ta vara på de som jag har och leva i nuett .. Men kan ingen förklara för mig hur man gör , för att bevara den? De är ju något jag gör fel. Jag vet att jag var älskad innan jag kom till jag var redan sedd.. innan jag har börjat se. Men allt jag önskar mig är att jag ska kunna få sån kraft att älska tbx .. och att ta vara på livet som de är och inte låta andra ''köra över mig'' Jag vet att jag är älskad för den jag är, just för att jag är den jag är. Men seriöst ska allt vara så här? Jag ser på mina vänner och folk i min omgivning hur lyckliga dom är. Jag skrattar och glädjer mig till deras lycka.. Men vart är min lycka. Även fast jag har funnit kärleken och har hur fina vänner som helst idag, så är de något som saknas. Kanske kärleken tbx? Nää usch vad säger jag jag får ju hur mkt kärlek som helst tbx. Är de något jag uppskattar så mkt av heal mitt hjärta är de fina människor och allra mest mina närmaste. Jag har oändligt många och fina vänner men så långt bort. Är de jag som har flyttat till fel stad eller är de dom som finns vid mig hela tiden, men jag har svårt att se de? Jag vill kunna se men jag ser inte , men ändå ser jag inte tillräckligt så jag är nöjd. Är de verkligen så här de ska vara. Detta kanske låter lite kaxigt men de är absolut inte så jag menar att de ska låta .. men jag får ofta hör vilken kärlek jag sprider omkring mig. Men jag gör de utan att vara närvarande .. Jag lever ett perfekt liv men grejen är nog att jag inte är närvarande. Är de så enkelt att jag inte är närvarande med de jag gör? Liksom att jag finns där, men jag ser inte för jag blundar? Kan de vara så enkelt. Ni kanske inte hänger med alls i vad jag snackar om men de är sent och jag bara skriver utan att jag vet vad jag skriver utan jag låter bara fingrarna flöda. Btw jag kanske ska göra en slags lista på vad jag faktiskt uppskattar och vad jag mindre uppskattar? Jag kanske helt enkelt tänker för mycket och tror allt ska vara jätte bra. Visst allt är jätte bra men ändå inte. Men en sak jag älskar verkligen min familj och mina vänner. Nää nu kom jag på en tanke som jag aldrig har tänkt som bara ploppade upp.. Måste dela med mig av den innan jag går och tänder lite mer levande ljus i mitt rum? Jag liksom är som en singel människa ( dock är jag inte singel ) men de är väl så man kan utrycka sig .. för jag ser ofta hur olika vänner är med sina ''gäng'' men jag vet inte vilken gäng jag tillhör. Jag är nog en sådan människa som lever lite härn och där. Man lär ju känna så många fler istället för man ska dras tbx som man gör när man kan hoppar bungyjump kan de vara så att jag inte vill dra mig tbx utan vill bara köra och se vart jag kommer. Kanske är därför jag inte har någon aldeles eget ''gäng'' Jag har istället många gäng som jag alltid är välkommen hos men går de att göra så? Usch Tezz de är klart de går, de har du ju hållt på med i hela dit liv på sätt och vis. Fast helt enkelt fastnat lite längre hos olika gäng. De får bli sista meningen nu måste jag avsluta för annars kommer ingen mer orka läsa mina konstiga tankar .. Men detta är ju min egan blogg , så här kan jag ju skriva de jag känner för oavsett vem eller hur många som läser. Jag är ju bara mig själv och välkommnar alla in i mitt liv oavsett vad man har för bakgrund. Men jag hoppas att jag kan få några som kan ha nytta av mina tankar och ider .
Pusspuss !
Kommentarer
Postat av: Izza
KÄRLEK TEZZ!
Postat av: Anton
Du är så galet bra på alla sätt och vis.
Kram Anton
Trackback
