BLEKINGEKRISET♥

Hur hanterar man den känslan som uppstår när man älskar en vän så att det gör ont? Att alltid vara orolig, att få ångest innan man går och lägger sig för man tycker att man har varit för extremt jobbig. Att vara irriterad på sig själv att man inte kan känna av känslan när det räcker. Hur talar man om för en vän hur mkt h*n betyder utan att det ska bli för mycket och att verkligen markera att det bara är en riktigt stark vänskap och inget annat. Det är verkligen en fråga som brottas med mig. Jag brottas faktiskt konstigt nog inte så mkt med den utan det är den som brottas med mig som sagt. Jag vill bara skrika på tanken! Hur långt kan en vänskaps relation gå? Min kärlek till denna människa är endast och då menar jag endast bara ren vänskap men på en av de högsta nivåerna. Alla vi människor fungerar ju olika men en sak som vi oftast har gemensamt är att man vill ha kärlek tillbaka. Att kunna få en slags bekräftelse att det inte bara är jag som i detta fallet verkligen avgudar min vän... Jag bara älskar min vän för den människa h*n är. Ja menar denna människan kanske bara tycker man är så himla störig, kanske vill fly från mig. USCH! Så galet svårt att tala om vad man verkligen känner.. När jag berättade detta för denna människa.. & kan ni tänka er  h*n sa ungefär likadant tbx men jag hade/har så svårt att lita på det. Huvudet förstår vad h*n säger men inte hjärtat. Jag önskar verkligen att jag ska våga lita på denna känslan och att våga lita på de ord som jag får höra.