BLEKINGEKRISET♥

Jag har så otroligt grymt ont i hela kroppen jag kan knappt sitta. Värst kommer det från magen men det kanske inte så konstigt eftersom jag har blödningar i magen. Sjukhuset kan väl inte bara skicka hem en hela tiden dom ser ju att jag verkligen inte mår bra varken fysiskt eller psykiskt och snart ska jag åka till USA. Ska man ha det så här ont eller? Jag klarar inte av att vara uppe innan jag måste lägga mig. Livet är inte lätt att leva men det är väl inte så att livet ska gå snett hela tiden eller någon gång ska det väl se lite fint ut eller? Men jag tänker alltid på att jag har det absolut inte värst det finns många som har det värre än mig, men det känns bara för jobbigt. Men jag vet att jag måste kämpa och människor som bara vill vara med mig för jag har märkes kläder och dyra prylar, så finns jag innan för allt det. Jag vill kunna säga att jag inte är en snobb men det är jag och jag måste stå för det. Men när jag satt hos min terapeut här om dagen så fick hon mig på nya banor att ärligt talat. Så har jag nästan hela mitt liv blivit älskad av ''vänner'' för min så kallad mask. Jag har aldrig fått höra av mina kompisar att jag är fin eller något annat sånt. Vem är jag då? Är jag bara den tjejen som folk vill gå på stan med för jag är över snäll och sånt eller vad handlar detta om. Jag har varit så självupptagen så jag inte har märkt det. Det är lättare sagt än gjort men nu ska jag göra allt för att försöka skilja på äkta vänner och oäkta vänner. Jag har tagit ett beslut som låter så självklart men så självklart är det inte.. jag vill bara lägga kraft på såna som älskar mig för den jag är. Det ska inte spela roll om jag kommer osminkad och mjukis byxor från ICA eller om jag kommer med värsta kläderna och smyckena som är värda en förmögenhet. Att jag har varit så upptagen med mig själv så jag inte har sett det. Det är skrämmande. Ni kanske inte alls förstår vad jag sitter och babblar om .. men fingrarna bah skriver utan att jag egentligen vet varför jag skriver detta .. tårarna bara rinner ner nu , kanske för att jag förstår vem jag är och att jag inte ska skämmas för den jag är utan bara köra mitt race.