Tårarna faller ner!
Glöm allt jag sa bara glöm det.
Nu sitter jag här igen med tårar i ögonen. Varför ska livet vara så orättvist. Det är ju bara jag som kan veta vad sanningen är om mig själv och vad jag känner och orkar. Nu när jag fick veta ett jätte jobbigt besked så klarar jag inte mer. Det var verkligen droppen.. Vad händer nu.. verkligen ingen av dom som kan påverka detta vill ens höra vad jag säger. Detta är verkligen mardrömmen att inte ha några vänner nära sig och inte bli hörd bara överkörd . Jag funderar på om jag har någon sjukdom t.ex. syndrom aspergers eller ngt sånt vad vet jag?! Jag klarar inte av för mycket , jag får verkligen utbrott ganska ofta om man säger så. Jag känner mig så trasig inom mig. Sverige har ju en lager t.ex. skolplikt upp till man har gått ut 9:an .. Men då är de ju sveriges ansvar att det ska finnas en skola för alla som har olika problem. Jag vet att det är väldigt sällsynt att man går in i väggen i sån ung ålder. Men folk vet inte hur man ska hanskas med det. Jag klarar verkligen inte mer nu.. detta var droppen. Jag vill bara skrika ut till hela världen att jag inte klarar mer! Nu får det vara nog.. jag har inte bestämmt att jag skulle bli adopterad, varför är det ingen som tror mig?! Jag har blivit bort vald och det får jag leva med.. men det betyder inte att jag inte kan mer än ngn annan på andra områden.. Tårarna bara åker ner varje dag flera gånger om!
